Det var, som sagt, ett tag sedan jag var ute på spelmansstämma. Då märker man att tiden går. En del tidigare spelkamrater har fallit ifrån, en del har blivit glada pensionärer i ungdomlig tappning. En del har blivit gubbar och gummor, medan en del uppenbarar sig och ser ut precis som dom gjorde för tio år sedan. Själv har man ju också åldrats i motsvarande grad, fast man inte begriper det förrän man börjar leta namn. Men repertoaren är sig lik, så när allspelet kommer igång hittar vi varandra som om tiden stått still och det uppstår musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar