lördag 12 maj 2018

Borttagna bilder

                                Transträcket drog under kvällshimlen när jag for hem från kören.

Den som händelsevis börjar bläddra bakåt i tiden i denna blogg, som numera används sporadiskt, kommer att finna, att alla bilder i inläggen före 2010 har raderats utan min vetskap. En del inlägg blir då obegripliga, eftersom de hänvisar till händelser på de borttagna bilderna. Man kan inte lita på att något är beständigt längre. Tur att jag har skrivit ut bloggen från de åren på papperskopior, så att åtminstone jag själv vet hur jag tänkte då.

tisdag 13 februari 2018

Om åldersdiskriminering



Min farfars far, en storbonde i Björnome.                       Jag agerande Stins i SVT-serien "August"

Jag lyssnar på Ludvig Rasmussons ”Åldersupproret” som ljudbok och finner den både roande och tankeväckande i många avseenden. Trots att den har femton år på nacken känns den helt aktuell. Eftersom jag själv är på mitt sjuttiofemte år, så känner jag igen mycket av det han skriver om, åldersdiskrimineringen i Sverige och hur man bemöts av den yngre generationen. Det är ju mycket påtagligt, hur äldre människors erfarenheter inte tas om hand i vårt moderna samhälle, hur man tror att det bara är ungdomen som skapar framgång, både inom politiken och näringslivet. Något har hänt sedan tidigare generationer, som bodde på landsbygden och var beroende av varandra.
   Inom politiken blir det ju extra tydligt, eftersom partiernas företrädare oftare figurerar i TV-nyheterna än vad företagsledare gör. Många gånger undrar jag hur dessa unga beslutsfattare kan veta något om vad deras beslut kommer att få för konsekvenser för gemene man, eller hur de över huvud taget har hunnit med att studera det samhälle de är satta att förvalta. Jag undrar om ungdomskulten började med president Kennedy, men kom av sig i USA efter mordet och levde kvar här. Yngve Holmberg lanserades ju som en ”svensk Kennedy” när han blev ledare för Högern.
   I andra kulturer ser man upp till de äldre och drar nytta av deras visdom och behöver inte göra alla fel en gång till. Sverige är extremt på att kategorisera människor så att olika åldersgrupper och människor med annan etnisk bakgrund lever i skilda enklaver och inte möts på ett naturligt sätt, annat än i vissa kulturella sammanhang som körsång och folkmusik. Det ses som marginella företeelser, trots att körsång är vår näst största folkrörelse och folkmusiken lever ett mångfacetterat liv i skymundan för massmedia. En del av grunden till det utanförskap och gängbildningar som nu växer fram i olika områden ligger i denna kategorisering och ålderssortering. Det saknas äldre förebilder som säger ifrån och lär de yngre hur samhället skall fungera.
   Att en sjuttiofemåring har en egen blogg och är aktiv på Facebook ses som lite udda och ovanligt. Det finns ett gammalt citat från Blandaren, som väldigt väl beskriver hur äldre ofta bemöts ”med överseende” i vårt svenska samhälle. Det lyder så här:  ”Man skall inte divla med gammalt folk, man skall säga: ”Kan hända de’  ja!” Och sen går det som det går också! 

                                                             



måndag 2 januari 2017

Vi hittade nålen i höstacken!



I går skedde det som vi nästan inte vågat hoppas på. År 1826 skrev prästen i Fasterna i sin kyrkbok, utan minsta tanke på framtida släktforskare, att Byggmästaren Carl Johan Sporrong med familj "Har flyttat till Södermanland". Det finns ju ganska många församlingar att välja på i Södermanland, så han gjorde det lätt för sig och svårt för oss. Vi lade det projektet åt sidan för ett halvår sedan.
  Men så går tiden, det ligger och skaver att man inte har kunnat följa den forna släktingen till graven, bildlikt talat, och nya idéer hinner ta form i hjärnan, om olika sökvägar och möjligheter att hitta rätt inom rimlig tidsåtgång. Man vill skriva in ett slutdatum i rutan i släktträdet. Familjen borde ha flyttat till en större gård eller till en bruksort. De flyttade från Rånäs bruk i Fasterna. Kanske kunde man finna något via sökfunktionen i släktforskningsprogrammet. Nytt år nya tag!
  Några provsökningar i sörmländska bruksorter gav inget napp, men i sökprogrammet fann vi en enda avliden Sporrong i Södermanland, år 1872 på Fattighuset i Överselö, en ort som vi aldrig hört talas om. Det var en gammal f.d. dräng vid namn Carl Eric, född i Fasterna, som varit inhyst där på härbärget sedan många år. Av födelseåret att döma skulle det kunna vara en son eller brorson till den vi sökte. Han borde rimligen ha haft kontakt med vederbörande, då de flyttat från samma ort till Södermanland. Vi beslöt att följa honom baklänges från Fattigstugan.
   Det blev en resa från gård till gård, där han tjänat som dräng, ogift och under magra förhållanden. Slutligen hamnar vi i en husförhörslängd från Hyltinge socken, där det står, att Carl Erik flyttat till den aktuella gården senast från Sparreholms gård. Nu hade vi närmat oss år 1826, då familjen Sporrong försvann mot okänd ort, och när vi hittar Sparreholm i boken, då finner vi också familjen Sporrong, där Carl Erik visar sig vara äldste sonen. Nålen i höstacken var funnen.
  Där i husförhörslängden i Hyltinge finner vi också, att fadern, byggmästaren Carl Johan Sporrong, som var född 1779 vid Ortala bruk på Väddö, slutat sina dagar endast tre år efter ankomsten till Sparreholms gård. Han dog i kolik år 1829, femtio år gammal!

 
Nästa projekt blev nu att även få Carl Johans hustru, Anna Catharina Defair, jordad och avförd ur utredningen. Då blev det att söka åt andra hållet, framåt mot våra dagar. Det tog sin modiga tid, ty hon flyttade tillbaka till Fasterna och levde tills hon blev åttiotvå år gammal och ”dog av ålderdom och skröplighet”. Men hennes dramatiska historia får vi återkomma till.

onsdag 23 november 2016

Robinson var först!

När sätts en trend och vill vi förstå den?
I det andra programmet av "SVT 60 år" behandlas "Tittarstormar". Fredrik af Trampe har studerat ämnet och ger sina synpunkter på utvecklingen. Där finns ett avsnitt om "Robinson", som i början angreps hårt i övriga media för det "nya" i det programmet, nämligen "utröstningen" av deltagare. Belackarna kallade det "mobbnings-TV"och menade att det var oacceptabelt. SVT gjorde vissa ändringar i klippningen, men själva förfarandet behölls, något smakligare förpackat, och efter ett halvår hade programmet förvandlats till en "Succé"! Tittarna vande sig snabbt vid inslaget. Man valde sida och fick sympatier för vissa deltagare och antipatier mot andra, och eftersom det sändes i Public Service så var det ju godkänt uppifrån att sälla sig till "mobben".
   Fredrik af Trampe konstaterar då, att "det i dag är svårt att förstå det initiala motståndet, för det finns väl nästan ingen form av TV-tävling nu, som inte innehåller någon form av utröstning. Men det var helt nytt då"! Just det, det var helt nytt då, och där skapades en ny trend, att det är tillåtet att "mobba ut" andra människor. Det har sedan spritt sig till nästan alla tävlingsprogram i TV utom "Dobidoo", och det har lagt grunden till den mobbningsvåg som nu sprider sig som en löpeld inom sociala medier och som vi i dag upprörs över. Men den kopplingen vill man naturligtvis inte se. Det skulle ju vara oerhört generande, om SVT mitt i 60-årsfirandet skulle beskyllas för att ha orsakat denna normalisering av sociala mobb-beteenden.
   Men någonstans börjar det och vågorna sprids väldigt snabbt i den mediala världen. Jag har skrivit om det här tidigare i samband med senare "utslagsprogram", som jag menar ofta ger en väldigt bitter eftersmak, och jag anser att kritikerna då hade rätt och att SVT borde ha tagit till sig av den kritikstormen, som kom redan innan Robinson hade börjat sändas, och gjort om hela konceptet. Då skulle vi troligen ha haft ett helt annat TV-utbud i dag i Sverige och även ett annat debattklimat inom politiken. Programmet finns att se på SVT Play: http://www.svtplay.se/video/11157501/svenska-tv-historier/svt-60-ar-svenska-tv-historier-sasong-1-tittarstormar



måndag 5 oktober 2015

Bostadsbubblan ingen tillfällighet

Man diskuterar bostadspolitik i morgonnyheterna och framhåller pensionärerna benägenhet att vilja bo kvar i sina villor som ett skäl till bostadsbristen för yngre människor. Man bortser då helt ifrån den mänskliga aspekten, att man kanske helt enkelt trivs bäst i den miljön man valt för sitt boende, där man också har utrymme att ta emot sina närmaste, istället för att knökas ihop i en mindre lägenhet långt från den omgivning man gillar.
   Enligt mitt sätt att se det, utifrån vissa fältstudier, är det ett mycket större problem, att vi har så otroligt många ensamboende i den yngre generationen, att det moderna samhället är så beskaffat att människor inte träffas på ett naturligt sätt och finner en partner att flytta ihop med. Skulle man lyckas para ihop hälften av dem så skulle det plötsligen finnas en mängd tomma lägenheter för andra att flytta in i. Det behöver satsas mer på mötesplatser i alla bostadsområden där man kan ses under enkla former med dans och musik. Återupprätta folkparkerna!

måndag 7 september 2015

Fyrhjulingar, de nya miljösabotörerna!


Det finns miljöproblem som vi inte rår över och sådana, som vi människor själva skapar. Ett sådant togs upp i dagens nyhetsprogram "Sverige i dag", och det är något som jag själv upplever som mycket störande hemomkring, nämligen fyrhjulskörning i terrängen, som alltså är olagligt, men som blir alltmer utbrett och svårövervakat och som väldigt snabbt skapar betydande skador i naturen.
   Det blir accentuerat nu när älgjakten börjar, då jägarna tror att det är tillåtet att köra fyrhjuling ut till jaktpasset. Det märkliga är ju, att maskinerna helt klart är byggda för att användas just vid sådan olaglig terrängkörning, med kraftigt räfflade däck, som passar i djup snö men inte vid barmark i skogen eller på torr landsväg. Det är ju det kraftiga däcksmönstret som sliter sönder marken och vid upprepad framfart gräver djupa diken, som ändrar vattenflödena i marken.
  Lagstiftningen vad gäller utrustningen ligger naturligtvis långt efter och polisen har knappast några som helst resurser att sätta fast någon för olovlig körning. Hur detta skall lösas är ännu en gåta, men efter tillräckligt många dödsolyckor, p.g.a. oaktsam framfart, och tillräckligt stora och bestående skador i naturen, så kanske debatten kommer igång. 
  Det konstiga är ju nämligen, att många som framför dessa starka och snabba fordon också tror sig vara odödliga och inte alls vidtar några säkerhetsåtgärder i form av skyddande klädsel eller hjälm, som är självklart för alla motorcyklister. En del kommer glatt i shorts och linne, och med ett barn framför sig och kör i hög fart ned till badet. Vad händer då, om det plötsligt skulle springa ut ett djur på vägen? Det är bara att hoppas att inte alltför många oskyldiga får sätta livet till innan det blir någon ändring, och att regelverket vad gäller skogskörning nu snabbt klargörs mycket tydligare än vad som har varit fallet.


måndag 25 maj 2015

Unika miljöer föresvinner i Norrtälje



I Norrtälje stad pågår ett stort omdaningsprojekt, iscensatt av den tidigare politiska majoriteten. Hela kvarter har sålts ut till byggbolagen för rivning och nyproduktion. Man har då inte tagit någon hänsyn till den unika småstadsmiljön och att där finns byggnadshistoriskt intressanta byggnader, som fyller en viktig funktion i den gamla stadsmiljön. Fastigheten "Lönnen 4", som ses på bilderna, är en sådan byggnad med sin mycket speciella funkisstil. Den rymmer både lägenheter, kontor, samlingslokaler och verkstadslokaler. Det är sådana kombinationer som gör staden levande. Det är sådant som inte byggs i dag. Denna fastighet borde K-märkas och byggnadsminnesförklaras.




 

På andra sidan Vegagatan ligger ett kvarter med fungerande tvåvånings bostadsrätter, i rätt skala, och en fungerande villabebyggelse. Detta kvarteret är också avsett att rivas för att ge plats åt högre och tätare bostadskvarter, något som få Norrtäljebor har förstått och som kommer att förändra hela atmosfären i området. De boende i fastigheterna på norra sidan av gatan kommer i framtiden att få titta in i höga husfasader istället för att ha utsikt ned mot hamnen.


                                                     
                                                    Så här ser byggherrens storvulna planer ut.