lördag 2 april 2022

”Hela Sverige skramlar”

 

 


SVT har gjort det igen! - en drygt två och en halv timma lång, direktsänd konsert , "Hela Sverige skramlar", med en lång rad frivilliga artister, som framträder gratis till stöd för Ukraina! Över 60 miljoner kronor samlades in under kvällen, men man fick inte höra en enda ton av svensk folkmusik och jag tror inte att det beror på, att ingen av eliten bland våra spelmän ville ställa upp! Jag tror det beror på ren okunskap och på "Björkman-effekten", att SVTs musikproducenter i dag är så insnöade på Pop och Mello-spåret, att de inte ens kommer på tanken att fråga någon folkmusiker om de vill vara med. Jag skrev senast om detta efter nyårsfirandet på Skansen, där samma sak upprepats två år i rad. Resultatet blir, att man tappar en stor del av en tänkbar publik, att i det här fallet bara "Halva Sverige skramlar" för att något väsentligt alltid fattas i programmen, den svenska folktonen! Den insamlade summan blev också bara hälften av vad den borde ha blivit, i förhållande till vad Finland, med sin folkmängd, samlade in vid en liknande konsert nyligen. Det behövs nytt folk i SVTs producentled, några med kunskap och rötter i folkmusiken. Det skulle ge en helt ny färg åt inte bara konsertprogrammen utan även som bakgrund eller inslag till en mängd program. Ett lysande undantag under året var Sara Parkmans band som lyfte "På spåret" i tre veckor!

 


tisdag 8 februari 2022

På Liljevalchs Vårsalong just nu!

https://liljevalchs.se/utstallningar/varsalongen2022/birger-bjornerstedt/

 

 

 

 

onsdag 5 januari 2022

Dagar på distans - Dagsvers och dylik dikt

Här är min bok, som utkom strax före jul. Text och illustrationer ur egen fatabur. 

Pris: 150 kr + emb. o porto. Boken kan beställas direkt från mig via min E-postadress: birger@birgerbjornerstedt.se   Tag kontakt så löser vi det praktiska.

  

 

 

 
"Den här samlingen innehåller såväl dikt och dagsvers som lyrik och prosa med ett subtilt stänk av satir och politiskt riktad humor. Allt ackompanjeras av författarens egna illustrationer."  Adlibris

 "Tack för en mycket underhållande och finurlig publikation.Vilken talang! Dessa rim och resoner borde få klinga ut över bygderna igen." Benny Johansson

"Stort tack för fin poesi!"   Bengan Jansson

Ur förordet

Versskrivande har förekommit i vår familj allt sedan jag var barn. Min far gjorde tappra försök med julrimmen, men framför allt var det morbror Erik som blev min inspirationskälla. Han kunde få till det där lilla extra och var inte rädd att härma olika stilarter eller skriva på dialekt. Långt senare upptäckte jag dagsverserna i olika tidningar, ofta illustrerade av någon skicklig tecknare, som gav sin egen syn på saken. År 2002 dristade jag mig till att sända in några egna alster på prov till de två närmsta dags-tidningarna. Ortstidningen var inte intresserad, men UNT, Uppsala Nya Tidning, nappade och började publicera mina dagsverser. Det kunde ofta handla om att kommentera tidsbundna eller tillfälliga händelser i samhället, sådant som tidningarna rapporterade om. Men ibland var det helt fria betraktelser av företeelser, som berörde mitt eget sinne. I den här boken har jag samlat utvalda delar av en större produktion. Det är dagsverser, som jag tror kan roa eller väcka minnen och tankar även så här, med lite distans till den tid då de skrevs. Många är förvånansvärt aktuella, trots att nästan 20 år har gått. 

Författaren

 

fredag 19 mars 2021


Rädda Roslagsbanan in till Östra station

Jag återkommer nu här till ett tidigare inlägg på Facebook om Roslagsbanan och Östra station. Den här bilden, fångad av okänd fotograf, är från den tiden då Roslagsbanan gick ända från Norrtälje och Hallstavik in till Östra station. Med ett sådant tåg kom jag till Roslagen 1950. Nu är både banan och tågen betydligt moderniserade. Tidigare ”olönsamma delar” norr om Kårsta har lagts ned och miljoner har de senaste åren spenderats på att öka kapaciteten vid slutstationen, Östra station, som man nu istället planerar att eliminera och istället spränga ned under jorden på annan plats.  
   Reaktionerna på mitt tidigare inlägg har tydligt visat, att många fler än jag inte känt till, vad som pågår i maktens boningar och dels, att en majoritet av de som reagerat på mitt inlägg inte gillar tanken på ett Stockholm utan Östra station. Det här projektet är inte underbyggt av någon opinionsundersökning, där allmänheten har kunnat ta ställning till sina behov och önskemål som resenärer. Projektörerna verkar helt bortse från Östra stations direkta koppling till de östra stadsdelarnas institutioner, arbetsplatser och kulturinrättningar. Man bortser även från, att det finns olika resandekategorier, som har olika behov och sätt att värdera tillvaron. Man skall spara tid åt en kategori, genom att försämra både restiden och reseupplevelsen för andra.  
   Det har även blivit tydligt, att det finns två helt skilda beskrivningar av, varför man planerar denna genomgripande förändring vid Östra station. Den ena handlar om tidsvinster och att kapaciteten vid Östra station inte räcker till och inte går att bygga ut. Den andra handlar om, att man vill bygga bostäder på det nuvarande bangårdsområdet. Eventuellt är den första förklaringen en täckmantel för den andra, där starka ekonomiska krafter styr. Men trenden just nu är ju, att fler flyttar ut från Stockholm än in till staden, så det vore bättre då, att bygga de bostäderna en bit ut från stadens centrum och behålla Östra station intakt.  
    Det är i år 50 år sedan oasen med Almarna i Kungsträdgården räddades från att förvandlas till en Tunnelbanenedgång! Nu är det dags att rädda Östra Station. Det är väldigt lätt att historielöst riva och förstöra det som tidigare generationer har byggt upp och som har blivit en omistlig del av stadens kommunikationsnät. Men det är oftast omöjligt att återställa det som en gång rivits. I slutändan finns det alltid flera möjliga lösningar, om man blir tvingad att tänka en gång till, som man tvingades göra efter almstriden. Tar man bort Östra station, då tar man bort en plats, som i dag fyller en viktig samhällsfunktion både som kommunikationsled och mötesplats. Det är också en plats som berättar något om, och är en del av stadens historia.           
   Vi har i dag en växande pensionärsbefolkning, som gärna reser kollektivt men som i första hand, av trygghetsskäl, väljer resor ovan jord. Vi har också en stor och viktig kategori som kallas barn, som skall lära sig att resa kollektivt. För dem och deras ledsagare är heller inte tunnelalternativet attraktivt. Skolklasser från de norra förorterna, som skall ut till Djurgården och Skansen, skall inte behöva ta den tidsödande omvägen via en tunnelfärd till Odenplan eller Centralen. 
   Det bör alltså snarast, och i god tid före nästa val, göras en opinionsundersökning till alla hushåll i de samhällen som Roslagsbanan trafikerar, och åter kan komma att trafikera, om vilka resealternativ innevånarna föredrar. Där bör finnas med information om tunnelprojektet i sin helhet och om vilka partier i stadshuset som stödjer detta. Där bör också framgå vilka ekonomiska krafter som styr en eventuell förvandling av Östra stationsområdet. I dag behöver Roslagsbanan återanslutas till Rimbo. Den återuppbyggnaden skulle behöva de skattemedel, som man nu tänker använda för att spränga ned Roslagsbanans ändhållplats i underjorden. 
    Förläng istället T-banan norrut till en tågbytes-station ovan jord, för dem som har bråttom till City och Centralen, eller förlägg bytesstationen till Universitetet och låt Östra station vara kvar intakt, för resande till de östra stadsdelarna och för alla dem som fördrar att resa ovan jord, vart de än ska, och som ser dagsljuset som viktigare än minutjakten. Då kommer också kapaciteten vid Östra station att räcka till. Den rådande pandemin kommer sannolikt också på sikt att påverka resandevanorna radikalt, till det bättre ur kapacitetssynpunkt. Digitaliseringen gör, att många fler kan arbeta på distans och därför söker sig bostäder längre från storstaden.
   Sannolikt är det så, att det här tunnelprojektet inte kommer att bli klart under min livstid, då jag tillhör ”grupp 43”. Men säger vi inte ifrån nu, så är det för sent. Östra station bör räddas även för kommande generationer.  När bannätet in till Östra station väl är rivet, då lönar det sig inte stå där och gråta. Det är nu vi bör säga Stopp och belägg! Bevara östra station!

tisdag 1 december 2020

Branden - ett 60-årsminne



 

I den gamla snickarverkstaden på Sunnerdahls Praktiska Ungdomsskola skulle jag tillbringa fyra år, var det meningen. Riktigt så blev det inte.

   En tidig morgon på vårterminen 1960, det första läsåret väcktes vi av rabalder. Vi drog upp rullgardinen och såg ett jättelikt eldsken mot himlen. Från vårt fönster på övervåningen fick jag först intrycket att det var det närmaste flickhemmet som brann, men det visade sig lyckligtvis vara verkstan, som låg längre bort i samma riktning. Det blev snabbutryckning för att rädda vad som räddas kunde.

   Elden hade börjat i en av förrådsbodarna men spred sig snabbt över till själva verkstadsdelen, som även den var en gammal träbyggnad. Vi hann dock få ut alla hyvelbänkarna, de påbörjade gesällarbetena och den splitter nya bandsågen, som ännu inte hade blivit fastskruvad i golvet.

  Vad ingen tänkte på var skåpet med alla ritningarna, som ju hade varit viktigare än ersättningsbara maskiner. De som drabbades värst av detta var äldrekursarna, som hade hela sina samlade kollektioner av ritningar liggande där. Vi kunde hitta de förkolnade buntarna efteråt. Så fort vi gjort vad vi kunde, sprang jag hem till elev-hemmet och hämtade kameran.



 




Troligen var denna jättebrasa resultatet av en fimp efter något förälskat par, som sökt sig en skyddad plats i någon av bodarna. Men det gick aldrig att bevisa. Skolan fick emellertid på detta sätt en mycket behövlig modernisering både av lokaler, maskinpark och även av inriktningen på skolans kurser, som vid återuppbyggnaden kom att förändras åtskilligt. Under resten av terminen fick vi arbeta i en för tillfället tom loglänga, där vi föregående höst hade ordnat logdans. Till nästa läsårs början var en ny modern verkstad uppbyggd, där de återstående tre åren a v min utblidning till möbelsnickare tillbringades. Det här är troligen den enda fotodokumentationen som finns av branden.