tisdag 8 april 2014

Bland sörmländska slott och herrgårdar, del 3

Skeppsta





En alternativ herrgårdshistoria.

Under ett och ett halvt år 1928 - 29 arrenderade min morfar Karl Emil Eriksson trädgården på Skeppsta under mycket usla villkor. Min mor och moster har berättat: "Här trodde Karl Emil att det skulle bli bättre, för han skulle få 25% av försäljningen. Problemet var, att det fanns ingenting att sälja, ty trädgården var väldigt nedgången, så han fick börja med att plantera hallonbuskar och annat som skulle kunna ge inkomster så småningom. Den dåvarande godsägaren var nyrik, men han var så snål, att han höll på att åka på stryk av arbetarna på gården, då han demonstrativt stod och viftade med en sedelbunt framför näsan på dem ute på gårdsplanen, sedan han nekat dem högre lön.
   Min mormor Hilma skulle hjälpa till att få inkomster till den egna familjen, genom att laga mat åt två matlag med arbetskarlar, då man höll på att renovera herrgården. Detta skulle bekostas av godsägaren, men hon fick inte pengar så det räckte till. ”Ge dem falukorv, det är billig mat”, sa godsägaren, men hon tyckte inte att hon kunde servera dem det varje dag. Hilma blev istället helt utarbetad, deprimerad och inlagd på sjukhus under en längre tid. Äldsta dottern, min mor Irma, som då var 15 år gammal, fick istället ta över mathållningen, men behövde då bara ha ett lag med karlar att utfodra. Irma fick senare 1930-31 arbete som växeltelefonist på Skeppsta, sedan den övriga familjen flyttat till en annan gård, för att försöka finna bättre livsvillkor. 















Trädgårdsmästarfamiljen bodde i det vita huset i bakgrunden, som nu ser nyrenoverat ut.
















                                      

Statarlängorna vid Skeppsta sådana de ser ut i dag.


Mangårdsbyggnaden håller även i dag på att renoveras

Bland sörmländska slott och herrgårdar 2

  Heby, Dillnäs


   På den här herrgården, som ägs och även då ägdes av familjen von Engenström, arrenderade min morfar Karl Emil Eriksson trädgården från 1918 och några år in på 1920-talet. Där trädgården låg är numera bara gräsmattor och några enstaka fruktträd kvar. Trädgårdsmästarens familj, med tre hemmavarande barn, bodde i den vänstra flygeln. Mormor Hilma gjorde också en del dagsverken åt familjen. Senare arbetade min mor Irma Eriksson där en tid som husjungfru. Då är hon 16 år och året är 1929 när hon började. Den övriga delen av trädgårdsmästarfamiljen hade då flyttat till Skeppsta efter ett mellanår på Svartsjölandet. Det var ett ständigt sökande efter bättre livsvillkor.



    
    Från gården finns ännu kvar den gamla allén ut till stora vägen



Bland sörmländska slott och herrgårdar 1

  Nynäs slott

   Med anor från 1600-talet, påbyggt och ombyggt i omgångar. Senast ägt av familjen Gripenstedt men numera förvaltat av Södermanlands landsting och Nationalmuseum. Mer finns att läsa i boken "Svenska slott och herrgårdar" Bonniers. Jag råkade bara hamna här den gångna helgen för att övernatta på Vandrarhemmet, som är inrymt i det gamla bränneriet. Det visade sig att jag var helt ensam i den gamla stenkåken. I matsalen stod ett gammalt ostämt piano, som jag misshandlade under kvällen med gamla jazzlåtar. Om någon gick förbi utanför måste de ha trott att det spökade. Under sommarhalvåret förekommer visningar och aktiviteter här och Sörmlandsleden passerar här, för den som är intresserad att vandra.




    Orangeriet, där det sommartid är trädgårdscafé

                                                       
                                                           Orangeriet sett från gaveln

 
     Smedjan


             Vandrarhemmet är inrymt i Bränneriet.