 |
Vedharpan |
Dagens beting, då solen lyst hela dagen, var att få upp den kluvna veden i travar. Det har också lyckats i stort sett, med mycket ryggböjande. Men för att få sträcka på mig ibland och få lite omväxling i det enahanda arbetet, kom jag under tiden på ett nytt musikinstrument, att bumpa en enkel trudelutt på, till egen förnöjelse, nämligen "Vedharpan". Den hörs inte vida omkring och stör alltså ingen. Möjligen kan någon bli störd på dess upphovsman, som vid mogen ålder inte kan låta bli att leka under arbetstid. Men han är ju sin egen arbetsgivare, så vem bryr sig?
Jag travar min ved mellan tvenne stolpar av impregnerat trä, vilket inte har någon som helst betydelse för musikutövandet. Det är ren kosumentupplysning. Mellan dessa stolpar spänner jag en tunn ståltråd för att hålla samman traven, så att inte stolparna skall ge sig iväg utåt. Vartefter traven blir högre, ökar också spänningen på denna tråd, som snart får klang när man slår an den.
Om man då ställer sig vid ena änden av traven och fattar tag om stolpens överända, då kan man dra den åt sig och på så sätt spänna tråden ytterligare. Därvid höjs naturligtvis tonen och nu är det bara att börja spela. Dra i stolpen med ena handen och slå an tråden med den andra, så har du en vedharpa. Tonomfånget är mycket begränsat och mäts väl i det här sammanhanget i famnar, men Toves favoritlåt "Lilla katt" kan man få till med hyfsad renhet. Så kan man också förgylla sin dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar