tisdag 5 juni 2007

Fiske med förhinder

Ett kåseri jag skrev förra sommaren, apropå mete.




Jag skulle ju bara ha ett sänke till metreven. Jag trodde det fanns i fiskeväskan, men där fanns bara gamla nötta drag med rostiga krokar och en del annat skräp. Hela väskan var för övrigt i dåligt skick och borde bytts mot en ny för länge sen, men det har inte varit tid. 



  Till saken hör, att vi för drygt ett år sedan flyttade till en ny adress och att det fortfarande står en del ospecificerade lådor och väntar på uppackning. Mycket annat var angeläget att ordna innan. Men nu är det en ny sommar och nu skall baske mig metspöna fram och tas i bruk, i den lilla sjön intill där vi bor.

   Jag behövde alltså sänken och någonstans måste det finnas en låda, där alla fiskegrejor stuvats ned. Troligen fanns den ute i det gamla uthuset med det låga dörrhålet, som jag alltid slår skallen i därför att de progressiva glasögonen lurar mig på höjden. Jag går alltså dit och drämmer ännu en gång skallen i karmen så att halmhatten rämnar. Svordomarna ekar över nejden.

  Det lustiga med detta är, att jag i sommar byggt en ny vedbod med två meter högt i dörrhålet. Där har jag flera gånger kommit på mig med, att av gammal vana ducka när jag går in. När ekot och huvudvärken förklingat börjar jag leta i den överfulla boden.
 
Den närmaste lådan kan jag tömma ganska raskt och sortera ut innehållet till lämpliga ställen. Jag tar itu med nästa och nästa och flyttar saker än hit, än dit, och efter ett par timmar ser det riktigt hyfsat ut och jag har plats att gå in för att uträtta saker. 


  Jag finner även lådan med fiskegrejorna och ställer ut den på gården för vidare sortering. Men samtidigt slår det mig, att det skulle vara praktiskt att använda den gamla arbetsbänken inne i boden för sådant här pyssel och att de sorterade och ordnade fiskegrejorna borde ha sin naturliga plats där inne. Således bör jag göra plats i en hylla för det och städa av bänken, som fortfarande är full med diverse överblivna saker. Tänkt och gjort.

  Efter ytterligare en timme är även detta ordnat och jag ser fram emot att få sätta mig och leta rätt på mina sänken och sortera alla de andra småsakerna. En del är mina egna grejor, en del har jag ärvt efter två avlidna, tidigare fiskeintresserade anförvanter.

   Men det rinner ned fint spån från en glipa i listen ovanför fönstret. Det borde tätas till. Jag hämtar hammare och spik och börjar knacka, med påföljd att ännu mer spån ramlar ned och jag börjar fundera var det kommer ifrån? Jag måste helt enkelt bryta bort listen och se efter. Nu fullkomligt rasar det ned spån och inte bara det. Det rasar också ned några stora myror, som raskt försöker finna reträttvägar över bänkskivan.

   Nu inser jag med ens var spånen kommer ifrån. Det är inte isolerande fyllning från väggen utan pulvriserat trävirke från stocken som ligger ovanför fönstret. Jag går ut och bryter bort foderbrädan ovanför fönstret, som ändå var rätt dålig borde ha bytts för länge sen. En del av stockens ytskikt följer med och sen bara väller det ut hästmyror ur den totalt perforerade stocken.

  Jag rusar in efter en flaska med insektsspray. I hastigheten drämmer jag ännu en gång skallen i dörrnocken med skrubbsår på flinten som följd och en ny osande harang över nejden. Sedan sprutar jag desperat och spånen yr. Alltmer av myrornas gångsystem blottas och fler myror försöker halvdrogade ta sig ut och i förbifarten rädda sina ägg. Jag försöker rädda min vägg. Med kofoten bänder jag bort bräda efter bräda av väggpanelen och resten av fönsterfodret. Dom gamla fönsterbågarna åker också ut. Det finns inte längre några fästen.

  Snart har jag ett uthus med timmervägg istället för brädpanel och ett gapande hål med en arbetsbänk innanför totalt täckt av träspån och döda hästmyror. Hela den nystädade boden är för övrigt täckt av ett tjockt lager damm, som blåst in när fönstret försvann.

  När kvällssolens strålar träffade väggen hade jag gett upp mitt krig mot termiterna för den dagen. Då satt jag äntligen vid trädgårdsmöbeln och sorterade mina fiskegrejor. Jag skulle ju bara ha tag i ett sänke till metreven.

1 kommentar:

  1. Nej, fy.. Myror innomhus är ingen höjdare!

    SvaraRadera