Synkronisk ljussättning

Jo, vi talade musikminnen och speciella upplevelser. Jag kom då att tänka på en invigning av körstämman i Skinnskatteberg. Året var 1987, alltså tjugo år sedan och ändå i färskt minne. Kjell Lönnå var årets konferencier. Det hade regnat kraftigt i veckan innan, och ännu när alla körsångarna samlades på herrgårdsängen var det rejält gråmulet, så att man kunde förvänta sig mer regn. Och det blev det, nog den våtaste stämman under de åren som gått.
  Där var en äldre lurblåsare, Pelle Jacobsson, som brukade blåsa in stämman på näverlur. Så även detta år och då händer det. Just när Pelle sätter luren till munnen öppnas ett litet hål i molntäcket just där solen just då befinner sig, i rätt förhållande till scenen på Skinnskattebergs herrgårdsäng. En ljusstråle faller som en spotlight från ovan rakt på lurblåsaren. Han båser med kraft sin vackra melodi på luren. Sen sluts molnen, spoten slocknar och Kjell Lönnå tar mikrofonen och undrar "vem som egentligen styr ljussättningen här på stämman?"
  Även om regnet strilade över den körstämman så bär säkert dom flesta med sig bilden av den solbelyste lurblåsaren och minns det som en solig stämma.