Music, Maestro, Please

Minnen från en uppvaktning 1983

2012-02-21T05:31:00.001-08:00

Året är 1983. Min käre morbror Erik har fått reda på, att gamle Emil Emretsson i Idre skall fylla 85 år. Det vore kul att åka upp och uppvakta på högtidsdagen. Jag beslutar att ta med mig sonen Emil och Erik och fara dit.

Erik kommer med tåget från Göteborg till Borlänge, där vi plockar upp honom med bilen. Erik kör inte själv utan fungerar som kartläsare.

Emil har låtit meddela, att han inte tänker sitta hemma och vänta på uppvaktning. Han kommer att vara vid en speciell tjärn och fiska den dagen, men vi är välkomna dit. Erik har fått instruktioner hur vi skall hitta. Vi anländer efter en dagsresa i regnväder längs en smal skogskörväg. Vid vändplanen står Emils bil, så vi har kommit rätt. Vatten skymtar mellan träden, så tjärnen är inte långt borta.

Vi tutar i bilhornet och efter en stund kommer Emil knallande med spöna i handen. Just då rullar ett kraftigt åskmuller över skogen, som en salut för jubilaren, och regnet upphör.

Efter lite språkande om resan gör Emil upp eld, utan något som helst besvär, trots att allt omkring verkar regnsurt.

Emil är gammal flottare och skogskarl, en hedersman som är aktad i bygden. Han har en härlig humor. Det var av honom vi fick lära oss fiska bäcköring och harr i åarna norr om Idre.

Erik och Emil fann varandra som fiskekamrater för många år sedan. Då bodde Emil i Storbo, nära den norska gränsen och jag fick följa med dit första gången då jag var femton år. Nu är min egen grabb tio och här för första gången. Nu bor Emil och Amanda nere i samhället, men de har också en liten säter en bit upp på Nipfjället. Amanda är hans andra fru, som han fann efter pensionen, när hans första fru dog.

Emil kokar bjudkaffe över brasan där ute i skogen och vi dricker det under samtal om gamla minnen och möjliga fiskeplatser under vårt korta besök. Det blir första gången min Emil får prova på bäckfiske, men riktigt vildmarksliv hade vi hunnit träna lite på Sörmlandsleden tidigare på sommaren.

Innan vi far hemåt gör vi avskedsvisit nere i byn, fr.v. Erik, Emil, Emil och Amanda. Den yngre av Emilarna är i dag 38 år, de andra är blott minnen.

Åter till fjällen

Låt oss vandra som förr över stigarnas barr

mot fjärran och lockande mål.

Låt oss trampa på myrarnas gungande starr

med ängsull vid dysvarta hål.

Låt oss tända av töre ett pyrande bål

vid myrhalsens mossblöta kant

och dricka vårt kaffe ur rykande skål

och lyssna till myggens diskant.

Låt oss stanna där frostpinad granskog står mörk

med torrakor vridna i grått

bak ridåer av knotig och vitstammig björk

när vår gräsmjuka bäckstrand vi nått.

Låt oss följa den uppströms där skuggan står ljum

över strandbrinkens videgrå band

och svänga vårt spö över forsande skum

i minnets förtrollade land.

En dikt av Erik Höglund

Format

2012-01-17T12:06:00.000-08:00

För den som händelsevis letar bland mina äldre inlägg vill jag tala om, att bilderna där ofta har förvrängda format. Detta beror på, att hela bloggen har flyttats från Aftonbladets blogg, som skulle läggas ned. Därvid förändrades bildformaten och jag har inte haft tid att sitta och ändra detta i efterhand.

Om att förstå sakernas innebörd

2012-01-01T00:03:00.000-08:00

Satt i går kväll ensam och såg Skavlans Nyårsspecial med godbitar från höstens program. Jag fick då återse Håkan Juholt, där han satt och förklarade, att han hela tiden trott, att han gjorde rätt. Han åker nu runt i landet och ber om förlåtelse för att han gjort något som var fel, men som han trodde var rätt. Det borde han ju inte behöva be om förlåtelse för.
Problemet för Håkan Juholt är inte, att regelverket var så otydligt så det kunde tolkas på olika sätt. Problemet är, att han fortfarande inte tycks inse det orimliga i, att han utanpå sin höga lön skall kunna få ett bostadsbidrag som är tio gånger större än vad jag per månad får ut i pension.
Problemet är att han, istället för att reagera på och ifrågasätta denna orimlighet bara bortförklarar det med, att han trodde han gjorde rätt. Man kan ju inte ena stunden stå och tala högtidligt om barnfattigdomen i landet och i nästa stund själv vältra sig i pengar på skattebetalarnas bekostnad. Då blir budskapet inte trovärdigt.
Det ställdes stora förväntningar på Håkan Juholt, efter talet han höll vid installationen till ny partiledare, där han initialt lyfte fram kulturfrågorna som en viktig del av politiken. Jag höll nästan på att gå med i partiet på kuppen. Sen har det visat sig, att det bakom ordflödet är tomt på konkretioner, om vad som skall och behöver göras för att rätta till bristerna i samhället. När jag nu såg Håkan Juholt ännu en gång sitta och föklara sig i Skavlansoffan, kom jag tyvärr alltmer att tänka på Nalle Puh.

Dagen innan snön

2011-12-20T07:33:00.000-08:00

På väd till morgonens simpass i badhuset hade jag denna fantastiska morgonhimel i blickfånget. Det varar ett kort ögonblick, sen har allt förändrats och blekts ur till en grådaskig dager. Dagen därpå kom det första riktiga snöfallet, som förvandlade landskapet och gjorde vägarna livsfarliga.

Minnenas Television

2011-12-17T01:45:00.000-08:00

Jag brukar lite slumpmässigt titta på Minnnas Television i SVT, där gamla guldkorn ur TV-arkivet dyker upp med jämna mellanrum. Härom dagen var det Svenska Ords "Konstgjorda Pompe" med en rad roliga och halvt bortglömda nummer, bl.a. den här trickade sångtrion med Monica Z. Hon var sannerlign en "mångsidig" artist.

http://www.youtube.com/watch?v=CReEkOQa1Sg

Mer om stora träd

2011-12-05T03:07:00.000-08:00

En bild från morgonpromenaden. Kullen med storgranen låg tidigare mitt i ett litet skogsparti med fantastisk flora och fågelliv. Från kullen hade man utsikt åt alla håll och jag brukade sitta där med kameran ibland, för att se om det hände något. Något älgtorn fanns inte då. Jag kontaktade olika instanser för att kommunen skulle spara skogsskiftet och göra en naturstig där, så skolbarnen kunde få se storgranen. Det var häftigt att stå invid den grova stammen och känna vördnad inför dess ålder. Den började växa på Oskar II tid. Kanske var det mina uppvaktningar som gjorde, att skogssällskapet lät granen stå kvar. Men man högg ned resten av skogen och gjorde hygget oframkomligt genom "markberedning" med grävskopa, så nu kan man endast beundra granen på håll.

Om kärleken till träd.

2011-11-28T07:16:00.000-08:00

"Det var ju i alla fall bara ett träd". Så ungefär har flera kommentarer låtit efter fällningen av den månghundraåriga eken utanför Radio- och TV-husen, senast i Åsa Lindeborgs krönika i AB. Så kan man naturligtvis se det, men det rymmer mycket mer än så.

Det finns träd, som bara är ett av många likadana träd i skogen, likaväl som det finns träd som blir betydelsefulla individer, träd som har något att berätta, träd som har ett utseende utöver det vanliga och fyller sin plats i miljön både rumsligt och som profiler, träd som blir gamla och vördnadsbjudande, precis som det finns människor som sticker ut ur mängden och blir profiler och som man beundrar av olika orsaker och som man respekterar på ett särskilt sätt. Det är när de människorna går bort, som det blir tidningsrubriker och återblickar. Det är när sådana träd fälls, som människor reagerar och känner sorg, och det med rätta. Utan de profilerna blir samhället fattigt.

På gamla gårdstun stod ofta ett vårdträd, en stor ek, alm, lönn, björk, ask eller bok, som man kunde sitta inunder vid trädgårdsmöbeln och samtala i kvällningen. Det stora trädet andades lugn och trygghet.

Den verkliga kärleken till stora träd kanske bara den kan känna, som haft en trädkoja eller i alla fall vågat klättra upp i dem, som har suttit i dess krona och låtit sig vaggas av vinden. Jag är en av dem och jag tänker framhärda i min kärlek till stora träd, träd som fått leva till vuxen ålder. Därför sätter jag mig över de hånfulla kommentarerna och fortsätter att tycka att det var ett skamligt företag att fälla eken på Oxenstjernsgatan.

Det som upprört i detta fallet är det falskeliga förfarandet, där man döljer den bakomliggande orsaken till trädets dödsdom. Om man ser ett stort grönskande träd med stor lövkrona, då är normalt sett inte den första tanken som infinner sig, att det där trädet är säkert dött, så det tar vi bort. Den tanken måste ha fötts på annat håll och av annan orsak. Den som tänker den tanken och besitter makten kan sen manipulera situationen precis som han vill, för att fullfölja sina syften och verkställa dödsdomen. Men det vore bättre om man klart redovisade skälen.

Trädets kondition har både före och efter fällningen bedömts helt olika av olika experter, beroende på vilket läger de tillhört. Skillnaden är, att den ena sidans experter får betalt för att stödja en tes medan den andra sidans gör sin bedömning ändå och för trädets talan. Till och med i efterspelet, då allt är för sent, fortsätter trädfällaren detta spel genom att visa upp ruttna delar för pressen.

Men vi har ju också sett grenar med friska snittytor och själva stubben uppvisar en övervägande procent frisk ved. Att ekar är ihåliga är inte ovanligt, de växer ändå och blir väldigt gamla. Det finns uteliggare som är tacksamma för det. Träden blir deras hem.

Man kunde alltså välja att fria eller fälla. Om det inte är utom allt tvivel bevisat brukar man fria. Så gjorde man inte den här gången. Man fällde eken. "Utan tvivel är man inte riktigt klok!" sade Tage Danielsson.

Elegi över en dödad ek

2011-11-25T06:53:00.000-08:00

De värsta farhågorna besannades, TV-eken fälldes tidigt i morse efter en nattlig operation med avspärrningar av området. En mycket liten människa har lyckats manifestera sin makt och sin korta stund på jorden genom att fälla en månghundraårig ek, som många människor, av många olika skäl, ville bevara och som hade kunnat stå kvar och leva i flera hundra år till. Han valde att döda istället för att vårda. Vi får vara glada, att han inte jobbar inom äldrevården.
Björn Embrén som var huvudansvarig för fällningen, må förtäras inifrån av skam. Gamla ekar ruttnar inifrån. Skillnaden är, att gamla ekar behöver inte skämmas, de bara står där och bygger nya lager av frisk ytved, ring för ring, till en allt tjockare stam, som bär upp kronan. Det var detta Björn Embrén vägrade lyssna på, när oberoende arborister förklarade det. Fler var på väg från Göteborg denna dag, för att undersöka trädet, men hann aldrig fram, innan Embrén satte sin plan i verket. Han kommer att bli ihågkommen som "han som fällde eken", och det är inget äreminne. Det är en skamstämpel.
Detta företag underbyggdes av rena lögner inför media, som senast har spritts vidare av SvD, att trädet skulle vara dött. Frågan är kanske, om Björn Embrén går någon annans ärenden och vem det är, i så fall ? Som svar på min vädjan till Länsstyrelsens naturvårdsenhet fick jag i dag följande mejl:

"Du har hört av dig till Länsstyrelsen med en begäran om att Länsstyrelsen ska skydda TV-eken (Radiohuseken) som naturminne. Länsstyrelsen har tidigare fått in en begäran om att skydda eken som naturminne, och konstaterat att frågan om ekens framtid är en kommunal angelägenhet (se bifogad fil). Eftersom eken nu är fälld föranleder detta inte någon åtgärd från länsstyrelsens sida.

Med vänliga hälsningar

Stefan Henriksson

Enheten för naturvård

Länsstyrelsen Stockolm"

Någon bifogad fil fick jag inte, men nästa fråga blir då, vad skall vi ha Länsstyrelsens naturvårdsenhet till? Den skall väl vara överordnad kommunen? Man frågar sig vad dom bär upp lön för och vilkas ärenden dom går?

På denna länk kan ni höra och se trädets eget vittnesmål om hälsotillståndet:http://www.youtube.com/watch?v=BDFsCIu7Hrc&list=HL1322232134&feature=mh_lolz

Man får de svar man frågar efter

2011-11-21T03:04:00.000-08:00

Om man har utgångspunkten, att här vill jag dra fram ett spårvagnsspår och här står ett träd i vägen, hur får jag bäst bort det? Då skaffar man sig, med alla tillgängliga medel, de experter man behöver för att stödja denna idé. Sen kan man med detta "expertunderlag" sprida rena lögner via TVs nyhetsprogram för att rättfärdiga sitt handlande.
Om man i stället tar som utgångspunkt, att bevara detta fantastiska gamla träd, då skaffar man istället fram de experter som understödjer detta och som kan ge konstruktiva förslag till hur man ordnar det. Sen tänker man ett varv till hur den önskade spårvägslinjen skall dras istället, så att eken kan stå kvar oskadd, så som belutades 1956.

Uppenbarligen går det ju t.ex. att ha Oxenstjernsgatan bilfri, eftersom man nu haft den avstängd i flera dagar. Då kan man dra spårvägsspår längs trottoarkanterna, där bilarna tidigare har kört. Om inte det fanns ett bakomliggande syfte hade aldrig den här eken kommit i fokus som någon trafikfara, utan stått där i godan ro. Det finns massor av annat i Stockholms trafikmiljö som är långt farligare. Bara att gå över gatan på ett övergångsställe utgör en större risk än att du skulle få en gren i huvudet från eken, speciellt som den står i mittenrefugen, där man av naturliga själ inte behöver vistas.

Att eken helt nkelt skulle falla p.g.a. rotröta motsägs av två saker, dels att eken inte alls är död, som påståtts, utan i högsta grad levande och har burit en stor lövkrona i sommar. Dels står själva stammen i en två meter djup murad brunn, som kommer att förhindra att den faller. De stora grenarna bär upp varandra genom de stödvajrar som monterats vid tidigare vårdinsatser, då målsättningen var att rädda trädet. Låt oss hoppas, att den målsättningen åter skall bli rådande och att man i stället avsätter olämpliga personer i Trafikkontorets ledning.

Sen är det ju märkligt att man kan driva den här frågan utan politiskt underlag om ändring av gatubilden. Dags att Stockholms politiker lyssnar in folkopinionen.

Slaget om TV-eken - en upprepning av Almstriden för 40 år sedan.

2011-11-18T13:43:00.000-08:00

I kväll eller i natt kan slaget om TV-eken stå på allvar, då Mats Frey på trafikkontoret har meddelat att eken skall fällas mot folkets vilja och polisen har börjat spärra av området, för att folk inte skall kunna ta sig dit och förhindra att så sker. Detta är ett enögt och maktfullkomligt beslut byggt på lögner och falska påståenden. Eken sparades vid gatudragningen 1956, genom en förståndig gatuingenjör och dåvarande stadsträdgårdsmästaren Holger Bloms försorg. Oberoende arborister motsäger påståendet att eken är döende och menar att den kan leva i hundra år till. Att den inte är död kan vem som helst se med blotta ögat, då alla grenar utom en har burit löv denna sommar.

Ett tidningsuppslag från 1957

Med sina närmare tusen år på nacken är TV-eken ett levande monument från en tid, då Gärdet var fri natur och en plats dit människor kom för jakt och rekreation. Den fyller en fantastisk funktion som historieberättare, för den som har förmågan att lyssna, och som levande skulpturalt monument i stadsbilden, för den som har möjlighet att se. Inget av dessa förmågor tycks Trafikkontorets Mats Frey vara begåvad med.

Med SJ i törstens tecken

2011-11-07T12:43:00.000-08:00

Att resa med SJ kan vara både angenämnt och skrämmande. Resan ned till Göteborg gick med gammalt hederligt tåg, med dörrar och fönster, som man kunde öppna själv utan elektricitet, och med åtminstone en kiosk att köpa fika i, även om man sen måste balansera fikat genom två vagnar till sin egen plats.

Men hemresan i dag gick med ett sånt här nytt tvåvåningståg, där det är rena slumpen om något fungerar med elektroniska displayer, elstyrda dörrar och fönster som inte går att öppna för hand. Skulle det bli elstopp så kommer man varken ut från toaletten eller från tåget.

Dess värre då, om det inte finns något att dricka för passagerarna. I dessa tåg finns endast automatkaffe och automatdricka, men på det tåget jag åkte med var båda automaterna trasiga, så ingen dryck fanns att tillgå för passagerarna under den ca fem timmar långa resan från Göteborg till Stockholm. Hur är detta möjligt? Hur kan det tillåtas att bedriva trafik, om man inte kan förse passagerarna åtminstone med vatten? Vad händer om något oförutsett inträffar, som det gjort vid flera tillfällen det gångna året?

I gamla tåg fanns en enkel vattenkaraff i en hållare på vägen och pappersmuggar, så man kunde servera sig själv. Vad var det för fel på det? Dagens resa slutade lyckligt, men jag kommer noga att se efter, vad för sorts tågsätt jag får biljett till, om det åter blir aktuellt att ta tåget.

2011-10-18T19:06:00.000-07:00

Jag råkade bläddra i en gammal Frödingantologi och fann där denna fina illustration till dikten Spelman i Hopmansbol. Den är gjord av tecknaren Gunnar Lindvall. (1896 -1960) Han var tydligen självlärd, men jag tycker den är så känsligt tecknad och passar så väl till dikten som börjar:

Jag är väl ej så fattig,

så fattiglapp ändå,

fast hästen min är spattig

och stugan si och så,

ty det blir rikt i Hoppmansbol,

när jag drar på med min fiol

en polska eller två.

Gamla kasettband får nytt liv

2011-10-04T21:17:00.000-07:00

Jag har i min ägo några hundra gamla kasettband i olika musikgenrer. De som är mest intressanta är folkmusikdokumetationer, som snart blir oanvändbara, därför att eftervärlden inte kommer att ha tillgång till fungerande bandspelare. Nu har jag via ett litet gartisprogram till datorn fått möjlighet att överföra och redigera dessa band till datafiler och har just påbörjat detta arbete. Där fanns ett par pärlor, som jag nu har prioriterat och lagt ut på YouTube för den initierade kretsen. Det är ett par låtar med spelmannen Mosse Fridolf Jansson från Singö. han var båtbyggare, instrumentbyggare och spelman och han spelade både fiol, nyckelharpa och dragspel. De två förstnämnda instrumenten finns representerade hittills, men jag har för avsikt att lägga ut flera låtar, som visar vilken skicklig spelman han var.

http://www.youtube.com/watch?v=YBBRj1mRGxc

Kvällspromenaden

2011-10-01T09:33:00.000-07:00

Efter en dag i trädgården gick jag kvällsrundan i skogen för att se om där hänt något sen sist. Solen stod lågt och nådde inte markytan, men när jag kom upp på åsen var plötsligt "kuskbocken" strålkastarbelyst. Den där grenformationen har jag tittat på många gånger och nu kom den verkligen till sin rätt, någon minut innan solen bytt focus.

Uppe ifrån röset var det den här lönnen som propsade på uppmärksamhet. Och i "Aspkyrkans" valv nåddes bara de översta grenarna av kvällssolen.

Snart blir det snubbeldunkel på skuggsidan av åsen.

Att vara vän med sig själv

2011-09-22T06:08:00.000-07:00

"Mot aftonglöden" kallade Albert Engström en av sina senare böcker, där den äldre mannens perspektiv lyser igenom. Tänkte på den när jag tog bilden ovan, här lätt manipulerad till oljemålning av äldre snitt. Jag var på väg till en stimulerane körövning, där vi långsamt arbetar in ett större verk i många satser, som skall realiseras i sin helhet om något år, och en tanke har fötts om en intressant spelplats.

Detta som kontrast till den snabbrepeterade repertoaren i kyrkokören, där det aldrig finns tid att jobba in detaljerna och där man är uppbunden av vissa högtiders speciella repertoar, som återkommerr efter år. Nu är jag inte troende i kyrklig mening, så det medverkar till, att jag nu beslutat mig för en paus där, då jag inte känner att jag riktigt kan stå för det jag gör längre, inför mig själv alltså. Tror inte församlingen bryr sig speciellt om vad jag tror eller inte tror, bara jag sjunger, men jag känner mig inte tillfreds med detta.

Så nu beslutade jag, efter det nyligen avlupna körinternatet, att ägna den frigjorda tiden åt annat som väntar på att bli gjort. Tiden går snabbt och en del saker riskerar att aldrig bli gjorda, om jag inte tar tag i dem nu. Förarbeten är gjorda men behöver kompletteras och bara jag vet, vad som möjligen går att finna och var jag skall leta. Det gäller två olika forskningsprojekt i mindre skala. Förhoppningsvis skall något av detta småningom bli tillgängligt för allmänheten.

Att lira på samma planhalva

2011-09-13T07:25:00.000-07:00

I går fick jag äntligen mitt piano stämt. Jag har gått och dragit på det, inte pianot alltså utan stämningen. Men nu var det så svajigt, så det var nästan svårt att höra om det blev dur eller moll när man tog ett ackord. På spelmansstämman i Knutby under försommaren träffade jag Janne "Lövas" Löfgren, spelman, vissångare, kompositör, mångsidig MUSIKANT och tillika pianostämmare. Beslöt då att låta honom ta sig an mitt gamla instrument, när tiden var mogen. Nu var den nästan övermogen.
   Men det är ett bra piano, ett J P Nyström av gammal god årgång, arvegods efter fars moster, omnaglat och renoverat på sextiotalet och regelbundet stämt sedan dess, när kassan så tillåtit, så det var värt att satsa på det nu igen. Och vilken skillnad det blev. Nu är det en fröjd att spela på, efter min enkla förmåga.
   När jobbet var klart,lånade Janne min fiol och jag tog gitarren och så drog vi ett par låtar, bara så där, en visa och en gammal jazzstandard. Det satt som en smäck, kanske lite på sned med eget stuk men ändå. Vi kände båda, att det där kan vi göra mera utav vid tid och tillfälle, en mycket trevlig känsla.
Det finns egentlige oändliga variationsmöjligheter när det gäller musik och jag funderar ofta när jag ser en grupp, hur just de där musikerna träffades första gången, vad som förde dem samman?  En del har ju spelat ihop sedan barnsben, men andra kan ju komma från helt olika miljöer eller kulturer eller länder och ändå plötsligt finna ett gemensamt språk i musiken. Det är en spännande värld utan stora åthävor.

Peter Karlsson ett fenomen som entertainer

2011-09-09T02:31:00.000-07:00

Upplevde i går kväll en fantastisk

cabaré med Peter Karlsson och hans band Blå Grodorna på Scalateatern i Stockholm. Suveräna musiker, helt oförutsägbara programväxlingar, totalt hårdsväng, blues, gamla swingpärlor, njutbar sång, sentimentalitet, drastisk humor och en suverän berättare, sprungen ur gammal muntlig tradition. Har ni möjlighet, så gå och upplev dem, var de än uppenbarar sig! Publiken ville inte gå hem.

Dagsnotering

2011-09-08T06:18:00.000-07:00

Tragisk flygolycka i Ryssland där Liv spilldes. Regn. Lackering i verkstaden av gammalt renoverat rökbord. Cellulosadoft, vädring. Backup av gamla bloggen, utskrift på papper, som en kinesisk bok, attläsa bakifrån och nedifrån. Minnen. Planering. Längtan efter ett svar. Många bollar i luften. I kväll Stockholmsbesök och kabarét, möte med gammal vän. I går körstart med nya dispositioner och mersmak.

Bildbeskärning

2011-09-08T06:02:00.000-07:00

En rolig del av fotograferandet tycker jag är att finna bilden i bilden. Förr satt man i mörkrummet och lekte i förstoringsapparaten med beskärning och pappersval för att få fram eller mildra kontraster och ljus. I dag rasslar man ju på och tar många fler bilder, då det inte kostar film, och mycket blir därför mest skräp och kan raderas från minnet. Men även i en till synes misslyckad bild kan det finnas detaljer, som är värda att ta vara på. Nedan är väl ingen dålig bild i sig, fint ljus men lite alldaglig. Först kapade jag för att koncentrera motivet. Sen gjorde jag en kraftigare beskärning¨för att lyfta fram den lilla dungen på ön. Om jag hade sett det på plats, hade jag vunnit skärpa genom att zooma in den. Nu tar jag oskärpan på köpet, för jag tycker att jag ändå fann en intressantare bild än den stora.

Skörden är mogen

2011-08-30T00:17:00.000-07:00

Med denna originalla konstruktion torkas äpplen till vintern. På bilden är den bara halvfylld. Det går att haka pinnar på både in- och utsidan, så den rymmer mycket. Förslagsvis tar man barbarnen till hjälp att trä på de skurna ringarna, då kan det gå på löpande band och ungarna tycker det är kul, inte minst att dra ur kärnhusproppen. sen kan man också hjälpas åt att snaska framför TVn i vinter.

Två dagar med folkmusik

2011-08-28T13:02:00.000-07:00

Efter två dagar, där solen vänligen lyst över landskapet och alla spelmän på de två spelmansstämmor jag bevistat, då kom regnet i lokala skurar. På hemvägen for jag en bit i regn men kom efter någon kilometer åter på torr väg i gassande sol. I backspegeln såg jag regnbågen spänna sitt valv över landskapet bakom.

Riksspelmansstämman på Skansen blev en riktig folkfest i det härliga sommarvädret med musik på alla gårdar, konsert på Sollidenscenen och folklig dans på Bollnästorgets dansbana. Ett par hundra spelmän var samlade till allspelet och musiken ljöd sedan till långt fram på kvällen. En del fortsatte till "Stallet", världsmusikens hus vid Nybrokajen, där musiken och dansen fortsatte. Man kunde sitta utomhus och spela på innergården långt fram på kvällen utan att besväras av någon kyla.

I dag var det mer omväxlande temperatur, när den lilla Häveröstämman hölls på hembygdsgården i Häverödal. Men även där samlades en ansenlig skara spelmän med mer lokal förankring och bjöd på ett omväxlande program på gårdstunet och buskspelade var de kom åt. Jag bidrog själv till programmet med tre Upplandslåtar, innan jag for in till Norrtälje för att lyssna på Roslagens Vokalenseble vid Miljöfestivalen, som pågick där. De har en fantastisk repertoar och framför den med proffsklass under Karin Eklunds ledning. Regnbågen ovan kan få representera spännvidden i deras repertoar.

Som turist i egen stad

2011-08-24T07:26:00.000-07:00

Nåja, jag bor ju inte där längre, det var länge sedan. Men det blev ju några år, så Stockholm känns ändå väldigt hemtamt, när jag kommer dit. Men nu i sommarsolens glans, när det ibland är långt mellan varven, då känner man sig lite som turist.
Inkommen med buss tar jag en nostalgifika på Östra stations gamla café och får på så sätt även, via kod, tillgång till en städad toalett. Buss 43 från Odengatan till Söder blir rena sightseeingturen. Jag kliver av vid Slussen och promenerar till Mariatorget. På strömmen ligger ett jättefartyg, som om det skrytigt ville visa, vem som är störst.
Upptäcker att jag klätt mig alltför varmt, då det bara var tio grader när jag for hemifrån. Går ned i Slussengallerian och köper en kortärmad sommarskjorta på rea. De tror sommaren är slut. Ber att få sätta den på mig direkt och tar de andra kläderna i kassen. Den invandrade expediten ler åt den svettiga farbrorn.
Efter en gallerirond på Hornsgatspuckeln tar jag en svalkande promenad längs strömkajen och intar sedan lunch vid tehuset under almarna, 40 år efter att de var dödsdömda. Jag var där då också. Undrar hur det hade sett ut nu, om inte folket hade sagt ifrån den gången?

Promenerar vidare över Norrmalmstorg, där ett annat berömt drama utspelade sig. Vidare genom den gamla Birger Jarlsgallerian, där man skyltar med nedkavlade byxor, sen tillbaka upp till Tekniska Högskolans station, varifrån bussarna går åter till Roslagen.
Man kan fundera över, varför den T-banestationen inte heter Östra station, när det är en knutpunkt för tåg- och bussförbindelser österut? Men det ligger helt i linje med SLs andra märkliga informationstänkande, där te.x. bussar med samma nummer kan gå till tre olika destinationer. Snacka om förvirrande. Den här gången hade jag i alla fall kollat upp noga att bussen gick ända hem, så jag slapp bli sittande två timmar i Rimbo.

Kvällsmöte

2011-08-18T12:44:00.000-07:00

Dagens regn gjorde att dimmorna steg till kvällen och förvandlade landskapet och mitt i töcknet står dom bara där, älgkon med sin årskalv. Bakomvarande trafikkanter får ursäkta att jag då stannade till vid vägkanten.

Hemligheter i hembygden

2011-08-17T04:59:00.000-07:00

Att det lufsar omkring en nalle i skogarna här sedan några år tillbaka, och att den nu sannolikt har fått sällskap och tillökning, det är ingen hemlighet. Det har stått i tidningen. Den har till och med blivit filmad när den tjyvat vildsvinsmat. Men att vi dessutom har en boaorm slingrande över stenarna uppe i fornborgen, det visste jag inte förrän jag häromkvällen klättrade dit upp för att bese den obefintliga utsikten, som ingen tycks bry sig om att upprätthålla. Ormen visade sig vara en trädrot, som på detta sätt slingrar sig fram ovan jord.
När jag sen tittade ned på stenhällen som jag stod på, då uppenbarades nästa hemlighet, som ännu inte har blivt uttolkad. I laven och mossan på stenen framträdde några skrivtecken. På informationstavlan om borgen står inte ord om någon hällristning och nu visar det sig, att ingen tycks känna till denna skrift, i varje fall inte inom hembygdsföreningen, som förvaltar fornborgen. Återstår nu alltså att skrida till verket för att avslöja bergets hemlighet!

Jazz under regntunga skyar

2011-08-16T08:27:00.000-07:00

Jag minns när Dompans orkester spelade "Jazz under stjärnorna" i Sveriges radio i slutet av femtiotalet på sen kvällstid. Det direktsändes från Solliden på Skansen och det var en höjdare. Jag minns också, att Rune Gustavsson då spelade en fantastisk version av Summertime på sin gitarr, så det gjorde intryck. I går kväll stod han där igen (79 år) med guran och i sällskap med Bengt Hallberg (80) och Kjell Öhmans trio. Massor av folk hade sökt sig dit för att höra legendarerna, trots att regnet hängde i luften. Men det var som att det ville ge dessa famösa farbröder chansen att få spela i fred ännu en gång, så molnen nöjde sig med att släppa lite lätt duggregn över publiken, som troget satt kvar. Vi var där, sonen och jag, och det blev en ny musikalisk högtidsstund att minnas.

Kvällar på Galejan

2011-08-09T02:41:00.000-07:00

En bild från senaste resan mot staden. De vackra molnen formerade sig över Sättraby, här lätt omskapat till oljemålning via Fotoshop.

De senaste två måndagarna har jag återupptäckt dansglädjen på Galejan inne på Skansen. Lejf Kronlunds storband spelar dansmusik för oss oldboys and oldgirls. Allt är sig likt, samma välslitna danstiljor, samma välslitna dansskor (från 60-talet), samma låtar (delvis), samma brudar (lätt maskerade), och samma dansanta herrar, som inte har gett upp hoppet. Kvällarna har varit ljumma och erbjudit bästa förhållanden för alla danslystna, och de är inte få. Banan blir full och det blir trångt att bugga, men alla dansstilar blandas och där har väl en del hänt under årens lopp och jag får en del tips av vänliga damer. Senast jag dansade där, före denna sommar, var medan Tore Ehrlings orkester spelade där, sedan försvann jag från stan och fick andra intressen. Fick tipset att nu lösa årskort. Då kan man dansa på det nästa sommar också, plus ha tillgång till alla andra program samt fritt medtaga ett barnbarn på Skansenbesök. Keep swinging!

I fädrens spår

2011-08-03T00:55:00.000-07:00

"Så går färden i vinande motväder mot Mora. Från en höjd ha vi den härligaste utsikt över Orsasjön med Orsa i den ena ändan och Mora i den andra" Ett citat ur min fars dagbok från bröllopsresan. Målningen gjorde jag själv för tio år sedan, ovetande om detta.

   Har ägnat några timmar åt att rekonstruera mina föräldrars bröllopsresa på kartan. Med Uppsala som utgångspunkt företog de en två veckors cykelfärd genom Bergslagen och Dalarna, ibland med dagsetapper på 13 -14 mil. De sov på vandrarhem eller hos vänner och sista natten på fårskinnsfällar i en lada, då inget vandrarhem stod till buds.
   Jag företog själv en cykelfärd från Väddö till Folmusikfestivalen i Falun för tjugo år sedan, sju dagar T o R, så jag vet ungefär hur sådana dagsetapper känns på cykeln. Jag har också nyligen, ovetande om deras resväg, kört i deras hjulspår på väg till Malung. Men de vek av uppåt till Älvdalen och sen runt Siljan, innan färden ställdes söderut igen. Jag har själv också besökt i stort sett alla de platser far beskriver i dagboken, utan att jag visste något om deras resa.
Att far klarade av de här dagsetapperna förstår jag, men att mor orkade lika väl, är jag mer förundrad över. Troligen var det väl också hon, som sedan också ansvarade för mathållningen, när de väl stannade till. Det nämns inte ett ord om hur de ordnade med detta i dagboken, så det var nog inte fars bekymmer i alla fall. Då hade han noterat det. Han har däremot noterat när de bjuds på kaffe hos goda vänner, som de passade på att göra visit hos.
   Det som slår mig är hur saker går igen, att vi följt samma spår, företagit oss liknande strapatsrika utflykter, besett samma utsikter och att min son sedan också rest på samma vägar och besökt samma platser, fast på motorcykel. I fädrens spår.

Kvällsljuset

2011-07-31T06:11:00.000-07:00

Jag gillar hemfärder. Speciellt när jag har varit på något lyckat kulturevenemang, vare sig jag själv har medverkat eller bara varit publik. Jag sitter i bilen fylld av känslor, kanske till och med upprymd. Då tar jag gärna någon mindre väg hem. Där är lugnare trafik och i det varma kvällsljuset händer det ofta, att jag får se något extra längs vägen, något djur eller en fin vy, som kan vara helt odramatisk i det platta dagsljuset.

I går kväll körde jag hem från spelmansstämman på Blidö med efterföljande, spontankomponerad kvällskonsert i kyrkan. Det hela blev mycket lyckat med en trevlig blandning av stilar och låtar och många mycket fina framträdanden av duktiga spelmän, flera av dem riksspelmän. Den här bilden från hemfärden kom att understryka kvällens musikaliska skönhetsuppleveler.

Dataspel som terrorträning

2011-07-26T01:14:00.000-07:00

En sak som den norske terroristen själv har nämnt i sin dagbok, men som inte hittills har tagits upp i media, är de krigsspel på datorn som ingått i förberedelserna. Han har nämnt det som ett sätt att träna och härda sig för sin uppgift, att döda så många som möjligt. Han lär också vid häktningsförhandlingen ha frågat, hur många han hade dödat och åker sedan därifrån leende i den pansrade jeepen. Det var som att han ville veta hur många poäng han hade fått ihop, dessutom utan att själv bli dödad. Han lever fortfarande i sin spelbubbla.
   Om man tillräckligt länge avskärmar sig från omvärlden och bara ägnar sig åt, att på en bildskärm träna att pricka så många mål som möjligt, då kan man förmodligen lättare föreställa sig, att de man sedan skjuter i verkligheten bara är saffagefigurer i ett spel. "Pang, du är död!" Om det då dyker upp ett yngre barn, som inte hör hemma i spelet, kanske man för tillfället kommer till sans och hejdar sig, så som tydligen skett i ett fall.
   Det jag vill komma till är, varför inte dessa dataspels skadeeffekter på unga människor debatteras mer? Jag har t.ex. aldrig förstått, varför SVT en gång i veckan skall ha en självutnämnd auktoritet som står och resencerar nya dataspel, utan att det någon gång ifrågasätts om de över huvud taget borde få marknadsföras.
   Man borde ånyo göra en ordentlig utredning om dataspelens skadeverkningar för den växande generationen och sedan också våga vidta åtgärder mot detta.

Molnet

2011-07-23T12:32:00.000-07:00

Ett orosmoln över ett vackert landskap får representera de fasansfulla händelserna i Norge. Vår körkonsert i kväll tillägnades offren och deras anförvanter. En del texter fick ny innebörd. Under den ensamma hemfärden hinner man bearbeta både kvällens upplevelse och det gångna dygnets dramatik. Livet måste ändå gå vidare och i morgon är en ny dag att ta till vara. Ljuset finns bakom molnet.

Bärtider

2011-07-19T05:28:00.000-07:00

Koltrasthonan på spaning i bigarråträdet. Själv försöker jag ta vara på mina hallon.

Nya och gamla skönheter

2011-07-19T01:58:00.000-07:00

Vid "Beckbyxans dag" på Väddö kunde man beskåda både ett vackert nybygge för sjön och gamla skönheter för landsvägen. Olika typer av sjömanshantverk visades också.

Smultronstället

2011-07-19T01:47:00.000-07:00

Tove och Måns på smultronsafari hos morfar.

Upplyftande körutbyte

2011-07-03T23:32:00.000-07:00

Vår skärgårdars kör samlad inför lördagens konsert i Kökars kyrka.
Ett stimulerande samarbete pågår över havet mellan Rådmansö skärgårdskör och körerna på Kökar och Föglö på Åland och i Åboland på finska sidan. Den gångna helgen hade vi samlats på Kökar för en gemensam konsert med gamla och nya psalmer. Till gruppen hör flera spelmän, så den gemensamma festen efteråt blev en kväll med mycken och skiftande musik och härlig traktering av vårt gästvänliga värdfolk.

På söndagen samlades spelmännen på berget hos en av kökarspelmännen till en improviserad spelmansträff för att lära några Kökarlåtar. Det blev en speciell högtidsstund i solvärmen. Vi reste på alla sätt berikade hemåt genom den Åländska skärgården och över havet åter till Roslagen.

Flugsnapparungen har lämnat holken

2011-06-20T02:28:00.000-07:00

Han sitter nästan osynlig i gräset och piper med öpen näbb när mamman kommer med nyfångat käk. Rena turen att jag såg den.

Naturnatten

2011-06-05T22:21:00.000-07:00

Efter spelning för Roslagens Naturskyddsföreningsom en del av naturnattsprogrammet, for jag hemåt i den vackra men svala kvällen. Vid Loskälva är det ofta värt att ta det lugnt, för där är ofta vackert ljus över det landskapet. Nu kom jag i solnedgången.

När jag kommit ut på väg 280 kom plötsligt ett litet troll ut från skogskanten och gick ut till vägkanten. Vi hann båda stanna och jag kunde ta den här bilden av kattuggleungen genom bilrutan. Kunde inte stå kvar där med bilen, så jag var tvungen att fara vidare. Hoppas den klarade sig från andra bilar. En bra avslutning på min naturnatt blev det i alla händelser.

Sommarvy

2011-06-05T00:04:00.000-07:00

Ett hygge kan ju också ha sin tjusning med några majestätiska aspar på rad.

Hur bär dom sig åt?

2011-06-04T23:55:00.000-07:00

Uppe mellan trädstammarna svävar detta fångstnät. Hur kom det dit? Naturen är förunderlig.

Uppländsk djungel

2011-06-02T11:40:00.000-07:00

Ny på bloggen

2011-05-28T03:41:00.000-07:00

Den här siluetten är ny här på Blogger, hitflyttad från Aftonbladets blogg, som läggs ned om en månad. En del gamla bilder ser galna ut i formatet, något som har att göra med flyttningen. Vi får se när jag hinner justera det. Bilden är i alla fall ny och är en ganska bra illustration av mig som person. Jag gillar att vara ute och luffa i skog och mark.
Annars är musiken den viktigaste biten bland de många olika saker jag sysslar med. Mitt bloggande har blivit mer sporadiskt sedan jag blev med på Fb. Man hinner ju inte allt. Men du är välkommen att titta in och se om där dykt upp något nytt.

Gamla favoriter

2011-04-29T06:04:00.000-07:00

Rödhaken på favoritplatsen i grantoppen
Nu kommer dom den ena efter den andra, de gamla favoriterna i finstämda sången. Den har varit här ett tag. Sädesärlan kom förra veckan. I dag såg jag en rödstjärt och nu väntar jag bara på att Svartvit flugsnapparen skall inta sin holk. Blåmesarna är redan i full gång i sina. Men staren var det länge sen jag hade besök av i någon holk. Trastarna har dock full konsert i de höga träden runt omkring och bofinken tävlar på talangscenen med sin ljudliga sång. Under jobbet på vedbacken kan jag se skytteltrafiken mellan grenarna till holkar och gömslen. Det gör arbetet lättare.

Kärnkraften, en mardröm för framtiden.

2011-04-03T03:07:00.000-07:00

Medan den japanska kärnkatastrofen fortgår utan all mänsklig kontroll, väljer Rapport att prioritera andra nyheter i nyhetsprogrammen. Detta är kanske ett medvetet steg, för att inte skapa panikstämningar och spä på det svenska motståndet mot kärnkraften.
Som gammal kärnkraftsmotståndare påminde jag mig en revyvisa jag skrev till Hallstarevyn1983. Marianne Söderberg sjöng den så fint med en docka på armen. Med sitt lite naiva bildspråk ger den fortfarande en bild av vad det hela handlar om. Avfallsfrågan är ju på intet sätt löst, vare sig här hemme eller i andra länder. Mänskligheten bara samlar på sig ett giftlager, som skall hanteras i många sekler efter vårt frånfälle. Vilken fruktansvärd gåva till våra efterkommande.

Moderns visa
Melodi: Allt under himmelens fäste

Allt under Ålandshavets spegel,
på ett djup du ej kan nå,
i ett rum med dubbla lås och regel,
där skall samlas tunnor små.
De skall sova länge i sin grotta
med nå'nting du inte kan förstå.
O-o-o-o......

Man har lovat mig, min lilla flicka,
att på många hundra år
ingen risk det är, att någon spricka
i det tjocka berget uppstår.
Men min oro, den kan ingen stilla
hur dom lovar, den ändå består.
O-o-o-o.....

I vår herres hage

2011-04-02T12:23:00.000-07:00

En skogsexkursion kan ju ge många intryck, även om huvudsyftet är att leta lavar. Jag råkade träffa på de här underliga varelserna och tingen under promenaden.

Ekefanten

Skogslommen

Mossödlan

Grönsälen

Rattmuffen

Ryamattan

Häxkvasten

Mot ljusare tider

2011-03-26T07:52:00.000-07:00

I dag fick vi höra SAPs nye partiledare Håkan Juholt ge sin programförklaring och det med besked. Det blev ett mycket bra tal med bra innehåll och humoristiska slängar, som drog skratt, vilket inte är att förakta i sådana här sammanhang. Människor öppnar sina informationskanaler när de får skratta. Ett oväntat men mycket glädjande drag var, att han började hela talet med att belysa kulturens och kulturpolitikens viktiga roll för välfärden. Det ger hopp för framtiden och det skall nu bli intressant att se, hur opinionssiffrorna ser ut om en månad.
I morgon skall vi komma ihåg att ställa fram alla klockor en timma för att övergå till sommartid.

Islossning

2011-03-19T01:05:00.000-07:00

För varje passage av Oxdjupet kan man nu iaktta hur våren kommer närmare. Jag passerar samma tid men solen står högre i väster för varje gång och isen börjar släppa sitt grepp och sjöfåglarna återvända.

Vasaloppssöndag

2011-03-06T23:30:00.000-08:00

Vasaloppet från ovan

Måns kollar läget

Bildfunktionen åter

2011-03-03T14:29:00.000-08:00

Samma plats kan bjuda på så många olika motiv och ljussättningar, om man bara ger sig tid. Tid har man ju t.ex. vid väntan på bilfärjor, tid som kan vara svårt att göra något vettigt utav, om man inte har kaffetermosen med sig. Men en kamera går bra att fördriva tiden med. De här bilderna är tagna med fem minuters mellanrum från samma plats, vilket kan verka märkligt. Men den undre är tagen först, medan solen ännu fanns över trädtopparna och belyste motsatta stranden.

Bloggtrassel

2011-02-27T13:49:00.000-08:00

Varför går det inte längre att lägga in bilder och redigera när man skriver?
Verktygsraden är försvunnen??

Sjöfärder

2011-02-17T10:13:00.000-08:00

Solöfjärden i motljus

Har anledning att färdas till Värmdölandet och tar då alltsomoftast färjorna från Vaxholm över Rindö. De har trevliga namn tycker jag, Fragancia och Frida. I väntetiden kan man ju alltid gå ut och njuta av utsikten över vattnet och sen inbilla sig att man är på en längre sjöresa. Det blir som en minsemestertripp varje gång och ljuset och bilden förändras ständigt.

Snö och åter snö

2011-02-11T07:52:00.000-08:00

Nu börjar man få nog av snöröjning. Det blir att ta en ny runda på taken också efter den här nattens snöväder.

Ismustascher

2011-02-03T01:12:00.000-08:00

Snösmältningen sätter in och på sina ställen tar det sig speciella uttryck. Svallisbildningarna på en del bergssidor kan få väldiga proportioner och intressanta former. Vid ett ställe längs väg 77 har vägverket satt upp en varningsskylt med den originella särskrivningen "Svall is"!

Det går mot vår

2011-01-25T02:41:00.000-08:00

Ännu en solnedgång. Snacka om att man är romantiker, men vårkänslorna börjar spira när kvicksilvret ligger över noll hela dagen och den låga solen ger vackra siluetter långt före kvällen. En ögonblicksbild på hemväg från bilprovningen. Lite naturlyrik mitt i vardagen.

Kvällssol över fjärden

2011-01-16T10:28:00.000-08:00

På hemväg från ett kärt möte väntade jag vid färjeläget just när solen gick ned över Solöfjärden. Sämre underhållning har jag sett. Vintern håller ännu sitt grepp, men i dag har det regnat på snön.

Nytt år och ny snö

2011-01-08T18:41:00.000-08:00

Årets snötäcke är snart i paritet med förra årets

En vit jul, jo jo!!

2010-12-19T05:06:00.000-08:00

Både tomten och jag känner oss lite insnöade just nu. Får se om vi tar oss ut till julafton. Annars önskar vi alla en God jul. Vi har inte tid att sitta här och plita just nu.

Jag var nästan där...

2010-12-12T08:09:00.000-08:00

Sent på eftermiddagen i går kom jag körande Sveavägen söderut och såg på långt håll alla blåljusen uppe vid Olof Palmes gata. När jag kom närmare var det som att se bilderna från 1986, som det måste ha sett ut då strax efter mordet med polisbilar och ambulanser och alla ljusen. Det kändes nästan overkligt och jag visste ju inget om vad som hänt förrän i dag på morgonen. Jag bara passerade och hade kvällen fylld av musicerande, så jag tänkte inte ens på det under kvällen konstigt nog. Är man avtrubbad eller...?
Nu kan man ju fundera om bilsprängaren valt just den där platsen med någon speciell avsikt. För det var ju ändå där "Den svenska oskulden" gick förlorad och det här var ju också ett trendbrott, ett första terroristdåd med internationell anknytning. Självmordsbombaren i kvarteret bredvid hade tydligen tänkt sig en långt större skadegörelse än vad som blev fallet, så vi blev väl lyckligt förskonade ändå, den här gången. Frågan är hur länge den turen varar.

I dimomhöljda tider

2010-12-02T10:04:00.000-08:00

Dagen har varit en sån dag, då det mesta hakar upp sig, då bilen har punktering, då beställda varor har slarvats bort av budfirman, då folk låter vänta på sig utan att ge besked om när....
Men när jag stannade för att återvända med oförrättat ärende gav solen mig i alla fall denna bild att njuta av.

Snörikevinter redan nu

2010-12-01T03:02:00.000-08:00

Solen råkade titta fram ett kort ögonblick!

Skuggor i kvällen

2010-11-21T14:26:00.000-08:00

I den tilltagande skymningen stryker vilda varelser runt mina husknutar. Ibland hör jag dem klia sig mot knuten. Det är mina nedfallna äpplen och päron som lockar under snön. Päronen hann aldrig bli mogna. Nu kommer dom ändå till någon nytta. Jag bara tryckte kameran försiktigt mot rutan och tryckte av. Sen var dom avslöjade.

Ny förening för Cornelis Vreeswijks vänner

2010-11-11T14:29:00.000-08:00

Den här bilden tog jag 1971 vid en solidaritetskonsert för "The Black Panter Party" på Liljewalchs Konsthall.

Cornelis Vänner: http://www.cornelisvanner.se/ heter den nystartade föreningen som man kan bli medlem i via den likaledes nyskapade hemsidan. Där finner man bl.a en bra förteckning över alla utgåvor rörande Cornelis, både skivor, nothäften och böcker. Br julklappstips om inte annat.

Alice Tan Ridley på egen hemsida

2010-10-30T06:03:00.000-07:00

Tunnelbanesångerskan, som gjorde succé i America got Talent, har nu en egen hemsida med fantastiska filmsnuttar från hennes arbete på T-baneperrongerna: http://www.alicetanridley.com/page-0

Höstfinal

2010-10-30T04:22:00.000-07:00

Som gula eldslågor mot underlagets lövmatta lyser lönnlöven

Oktober månad går mot sin ände. Den bjöd på många vackra dagar i vår landsända. Mycket blev gjort utomhus, som jag önskat, och jag har hunnit vara ute i naturen en del dessutom. Till Allhelgonahelgen styr jag mot Naturfotomässan i Vårgårda med många fina bildvisningar att uppleva. Sen får vi se vad november bär på för överraskningar. Jag har i alla fall laddat för ännu en vinter, både själsligen och i vedboden. Några spelningar finns också inbokade, så det finns att göra inomhus också, när kylan slår till.

Den svenska folkmusiken och SD

2010-10-26T03:40:00.000-07:00

En bild från sommarens spelmansstämma i Bingsjö, den svenska folkmusikens Mecca

Sverigedemokraterna har på ett märkligt sätt lyckats få upp den svenska folkmusiken på den politiska agendan och det var ju inte en dag för tidigt. Företrädare för de båda politiska blocken har ju genom uttalanden visat en iögonenfallande okunnighet om den levande folkkulturen i landet. Att höra Mona Sahlin uttala sig om svensk folkkultur är nästan som att höra Olof Palmes berömda uttalande om matpriserna: "Det hade jag ingen aaaning om!" Hon borde kontakta SAPs gamla socialminister Ingela Tahlén för att få en uppdatering om vad som pågår.
   Problemet med SDs ställningstagande för den svenska folkmusiken är, att den ställs emot den mångkulturella folkmusiken, som inte bara är en naturlig och berikande del av vårt månkulturella samhälle, utan också befrämjar intresset för den äldre svenska folkmusiktraditionen. Om man ser det på det sättet som uttrycks i SDs partiprogam, förknippas den svenska folkmusiken med partiets främlingsfientlighet vilket är mycket olyckligt.
   Att detta nu har kunnat bli en het potatis i kulturdebatten beror till stor del på de svenska mediernas ointresse av att lyfta fram folkmusiken på ett naturligt sätt i programtabåer och tidningsspalter. Varje år koras t.ex. ett antal nya riksspelmän. När såg man dem presenteras i TV? Varje år tilldelas några välmeriterade spelmän Zornmärket i guld för sina mångåriga insatser för den svenska folkmusikens fortlevnad. När ser man dem presenteras i TV och rikstäckande tidningar? På sin höjd uppmärksammas de på obekväma tider i Radions P2 för de redan frälsta. Eller när får vi se utförligare inslag från någon av de hundratals spelmansstämmor, som arrangeras runt om i landet.
   Det är det mediala ointresset för folkkulturen i stort som har öppnat dörren för SD, att lägga beslag på den svenska folkmusiken som en politisk fråga. Nu gäller det att återerövra den, liksom rätten att bära folkdräkt utan att förknippas med främlingsfientlighet.

Bilen som konstverk

2010-10-25T11:48:00.000-07:00

Frosten har tecknat akantusblad på bilrutan. Men varför växer de upp och ned?

Ett fastfruset asplöv på motorhuven

Färgskalan ändras

2010-10-24T15:10:00.000-07:00

Bergknallen i höstfärger

En vecka senare kom den första snön

Bertil Bokstedt in memoriam

2010-10-18T04:37:00.000-07:00

Såg att dirigenten Bertil Bokstedt har gått ur tiden och vill då erinra om Tage Danielssons diktade rader:

"Tack för takterna som slogs tätt
med din pinne Bertil Bokstedt"!

Bit för bit blir bränsle

2010-10-16T01:34:00.000-07:00

Traven skulle väck. Trångt och bökigt att komma till. Men i små portioner, som jag kunde kapa upp och klyva vartefter, gick det bra. Den första snön föll när jag körde in sista kärran. Då känner man en stor tillfredställelse.

Kvällsutflykten

2010-10-10T11:35:00.000-07:00

Kände ett plötsligt behov att ut och röra på mig, så det blev en cykeltur i solnegången till Gisens östligaste hörn där den sista kvälssolen träffade vassen.

Mänskligt vansinne

2010-10-10T04:30:00.000-07:00

Den stora miljökatastrofen i Ungern ser vi väl ännu bara böjan av, men den väcker frågor. Hur kan man låta en verksamhet pågå, som alstrar sådan mängder giftigt avfall, som man inte vet hur man skall ta hand om för all framtid? Har vi en motsvarande verksamhet i Sverige och vilka säkerhetskrav har ställts där? Ungern är väl inte den enda platsen i världen, där det tilverkas alluminium? Det som nu rinner ut först i en liten flod hamnar i en större flod som mynnar i stora Donau, som mynnar i Svarta havet. Livet i de mindre floderna är utslaget och då kan man förmoda, att giftet även i utspädd form kommer att skada djurlivet även i stora Donau och kusttrakterna i Svarta havet. Hur skall människor kunna livnära sig på något från dessa vatten? Allt för många tecken pekar på att människan har en övertro på sin förmåga att behärska naturens krafter och därmed slår undan viktiga livsbetingelser. Skadorna efter oljekatastrofen i Mexicanska gulfen kommer inte att vara återställda i vår generation. Vad som blir den slutliga effekten av giftutsläppet i Ungern kan vi bara sia om. Kärnkraftens avfall skall hanteras i tidsperioder motsvarande de som gått sedan dinosauriernas tid på jorden. Det vete Fan om Homo Sapiens skall kallas "den kloka människan"!

Skogens guld

2010-10-03T06:08:00.000-07:00

När man kommer som ensam vandrare och finner ett sådant här ställe, då får naturen ursäkta om man upphäver ett litet glädjetjut!

Olle Adolphsson på nytt

2010-10-03T01:27:00.000-07:00

En bild från den andra releaskonserten

Monica Söderberg, en av landets främsta vistolkare på den kvinnliga sidan, presenterar en CD med en utvald samling av Olle Adolphssons visor och det gör hon med besked. Till ackompanjemang av en förnämlig musikensemble, som ger en mycket varierad och klangskön bakgrund, sjunger hon några av hans kända men merparten mindre kända visor och hon gör det med stor ackuratess och musikaliet. Hon gör också en duett med Christer Sund och en duett med sig själv, så som Alice Babs ibland gjorde före doakörernas tidevarv. Christer sjunger också ett par solonummer med sannt Olle Adophssonidiom. Alla älskare av Olles visor är det bara att gratulera liksom naturligtvis Monica Söderberg till en härlig skiva.

Alice Tan Ridley, från underjorden mot stjärnorna

2010-10-02T15:50:00.000-07:00

http://www.youtube.com/watch?v=vBOYthKxQZA

I höstligt hägn

2010-09-29T04:33:00.000-07:00

Naturen skiftar färg och vi går mot den riktiga hösten. Nätterna börjar bli kalla och asken har, som första träd, som vanligt fällt sina blad. Ormbunkarna lyser i sin ockra färgskala i hagen. Själv håller jag mig mest inne och filar på mina visprogram för pensionärsföreningarna, men en motionsrunda per dag blir det, per cykel eller till fots. Druvorna har mognat i växthuset, som fått nytt tak efter förra vinterns snökrasch. Hoppas det inte blir samma visa denna vintern. Andra delar av tomten har också fått en uppsnyggning, där sly röjts bort och den höga stubben vid stenen tagits ned till hälften och resten har prytts med ett säreget konstverk. Allt framskrider i den takt naturen bestämmer.

Spelning och efterspel

2010-09-21T00:58:00.000-07:00

Gårdagens spelning nere i Sörmland lämnade inga spår av upprymdhet. Det var en sådan publik som log inåtvänt åt skämten, så man inte visste om dom alls förstått. Men dom uttryckte sin tacksamhet efteråt, så tydligen gick det hem ändå. Samtidigt spännande att möta en helt ny publik utan förutfattade meningar.
När jag ändå hade rest så långt, passade jag på att besöka min morfars barndomstrakter, som låg starx intill i byarna kring Stora Sundby. Det var en lite speciell känsla att se den trakten efter vinterns släktforskning. Nu hade jag inte torpnamnen med och inte den tiden, men jag skall återvända och se vad som kan finnas kvar av de torpstugor, som förfäderna kom ifrån. Det var i alla fall ett levande jordbrukslandskap jag besökte.

Det är dags nu....!

2010-09-16T15:27:00.000-07:00

Skymningen närmar sig. Vi måste gå och rösta , vi har inget val!

Om kärnkraften

2010-09-10T04:12:00.000-07:00

Läs Inger Edelfeldts blogg:http://edelfeldt.blogspot.com/2010/09/into-eternity.html

Kvällsljus över fälten

2010-09-08T23:45:00.000-07:00

På väg tll kvällens köraktiviteter kan jag inte låta bli att stanna och fånga ljuset över fälten vid Husby Suhundra.

Mary Byrne´s, en ny sannsaga?

2010-09-05T01:43:00.000-07:00

http://www.youtube.com/watch?v=HCg8U7wJml4

Miljöfestival med musik

2010-09-04T02:39:00.000-07:00

Roslagens Vocalensemble med Karin Eklund som ledare och presentatör

En rad föreningar och miljöintressenter anordnade i går en Miljöfestival i Rodenkyrkan i Norrtälje med förnämlig musikunderhållning av Roslagens Vocalensemble, Alauda och fine jazzpianisten och kompositören Nils Lindberg. Det blev en högtidsstund för oss som gillar vacalmusic. Finstämt och jazzigt i skön blandning, ibland a capella, ibland med Nils Lindbergs piano till. Det var också lite av familjeföreställning, då två av medlemmarna i Alauda är Nils Lindbergs son och sonhustru. Den drivande kraften och initiativtagaren till arrangemanget har varit Sara von Bahr Grebäck. Hennes make ingick också i den ensemble som inledde programmet "Multidiciplinära Åtgärder", som var en spännande och ovanlig mix av elektronmusik, bildspel och poesiuppläsning. Det här är sådant som händer utan att ortens media bryr sig. Samtidigt pågick en fotbollslnadskamp i någon udda TV-kanal, där Zlatan inte gjorde mål. Det är nyheter det.

Alauda, Helena Johansson, Agnes E Lindberg, Sara von Bahr Grebäck och Olle Lindberg.

Nattdimmor

2010-08-31T21:43:00.000-07:00

Det gäller att ge sig tid bara, att stanna bilen och ta in bilden. Sommaren lider och går mot höst, men ännu är det vackra kvällar att ta vara på. I den blå timmen spelar bluesen.

Cookies & Beans - suveräna bönor

2010-08-22T17:39:00.000-07:00

Ekebyladan i Alunda, en atmosfärrik konsertlokal

Det är en ren, ogrumlad lycka att lyssna till och beskåda dessa tre, musikaliskt helt ohämmade, unga damer med helt olika kroppsspråk men med en fantastisk samstämmighet både i musikalisk vilja och i stämsången. Jag har haft det stora nöjet att uppleva detta i kväll i den mycket speciella konsertlokalen Ekebyldan i Alunda, som visuellt var som gjord för deras countrymusik.
Det gavs både hårdsväng och mjuka ballader och munspelsduell mellan en uppbjuden kille ur publiken och Frida Öhrn, gruppens kroppsligen mest temperamentsfulla musikant. Det är som om musiken pockar på att komma ut genom alla kroppsdelar, när hon sätter igång. Charlotte Centervall svarar för de genuina gitarrsolona i trion medan Linda Ström lägger sin mesta själ i sången och håller en viss ordning på de sceniska detaljerna. Ibland spelar alla tre gitarr och då blir det riktigt fylligt. Alla tre sjunger för övrigt sina solopartier med stor inlevese och personligt uttryck. Sen hade de på den här turnén med sig två säkra killar, Urban Hed på bas och Peter Bergqvist på trummor, så det gav djup i klangen och extra stadga åt svänget.
Starkt intryck gjorde också det första numret efter paus, då tjejerna ställde sig vid en pelare i lokalen och sjöng helt utan ljudförstärkning med bara sina gitarrer och röster. Då blev det knäpptyst i publiken och varje nyans gick fram ändå. Efter ett eget extranummer på slutet inbjöds publiken att sjunga med i refrängen på den sista låten och gruppen gjorde sorti till publikens sång. Bättre kunde det inte bli.

Cookies & Beans på scenen i Ekebyladan

Århundradets spelmansstämma

2010-08-08T11:45:00.000-07:00

Orsa spelmanslag under ledning av Margareta Mattsson spelar på Moragården på Skansen

I fyra dar har den pågått i Stockholm till minne av den riksspelmansstämma, som Anders Zorn initsierade för hundra år sedan. Själva stämman var egentligen under lördagen på Skansen, då regnet tyvärr omöjliggjorde allt buskspel. Men avslutningsdagen bjöd i alla fall på uppehållsväder, så att det ljöd musik på de flesta gårdar och även däromkring, och det stora avslutande allspelet uppe på Solidenscenen blev en mäktig manifestation av allt vad Sverige har av skickliga spelmän. VM i nyckelharpa avgjordes också under söndagen och korade Emilia Amper från Torsås till årets världsmästare på kromatisk nyckelharpa. Hon bjöd också på ett par mycket vackert framförda låtar från scenen.

Unikt ångbåtsbesök vid Sundskär

2010-08-08T00:50:00.000-07:00

Ångaren Blidösund har lagt till mot klippan vid Sundskär

Det var första gången i historien som ett fartyg av den storleken lade till vid Sundskär, som inte har någon ångbåtsbrygga. Idén var gammal och kom ursprungligen från framlidne Sundskärsprofilen Rolf Fogelström, som någon gång framfört den till skepparen Göran Sjödin.
Han har sedan under åren rekognoserat och funnit möjligheten att kunna gå in och vid rätt vind lägga till direkt mot klippan. Nu blev det av, som en "Expedition i havsbandet" söndagen den 7 augusti 2010 med Göran Sjödin som säker skeppare och mycket kunnig guide under färden mellan öarna. Jag hade turen att få vara med som spelman ombord tillsammans med Lennart Brynielsson. Årets enda övervintrare på Sundskär, Olle Sewerin, var nere och tog emot trossen, när vi lade till. Sommargästerna kom försent, för vi angjorde före utsatt tid och de hann inte reagera på ankomstsignalen. Det var ett på sitt sätt historiskt ögonblick, när bogen mjukt landade mot klippan och landgångarna lades ut, så att folk inte skulle ramla i vattnet. Sen tog Åsa Fogelström med sig hela sällskapet på en guidad tur kring ön. Det "ihållande regnet" som förutsports höll sig på avstånd under tiden vi var iland och kom bara som någon lättare skur under resan. Så skall en sommardag användas i Stockholms skärgård.

Folkmusik i skärgården

2010-08-02T02:30:00.000-07:00

Vi lade till vid Sundskärs brygga, ditskjutsade med Rolf Fogelströms gamla blåa fiskebåt SM 10, som jag senast färdades med 1973 ut till Röder. Men då hette den SM 65. Vi, det var medlemmar ur Rådmansö skärgårdskör och spelmän, som skulle bevista spelmansstämman på Sundskär, arrangerad av Olle Sewerin och med scen på hans förstutrappa. Det är liten informell stämma för öns sommarbefolkning och tillseglande gäster. I vintras var han ensam där ute, infrusen i månader p.g.a. is och snö. Man måste ju korsa stora farleden och det är ett vanskligt företag. Men den här dagen blev det allt mer sol och värme vartefter dagen led och hemfärden i kvällningen blev mycket vacker. På stämman sjöngs naturligtvis mycket Taube och spelades låtar med lokal förankring. Jag bidrog med ett par av Mosse-Fridolf från Singö för att anknyta till skärgården.

Lång dags film mot natt

2010-07-30T05:39:00.000-07:00

Vanadislunden t.v. Sveavägen söderut. Stadsbiblioteket lyser orange i kvällssolen, Globen skymtar i fjärran med "Skatteskrapan" strax t.v. om sig.

Som statist får man ju besöka platser man i vanliga fall inte skulle ha kommit till, det är en av de roliga sakerna med att vara statist. Sålunda har jag nu tillbringat sammanlagt tjugo timmar på 23e våningen i Wennergrens Center, först tolv timmar med reklamfilmning, sedan åtta timmar för fotografering.
Den första kvällen bjöd på vidunderlig utsikt över staden och vi måste utnyttja kvällen, när huset tömts på folk. Vi blev klara en halvtimma efter midnatt och skickades hem åt olika håll med taxibilar. Den andra dagen såg man ingenting av utsikten p.g.a. regn och dimma. Man fick först intrycket, att teamet hade maskat för fönstren av ljustekniska skäl, men det hade ju varit lite svårt där uppe.
Vad gör man då under all väntetid? Man bekantar sig flyktigt med ett antal personer, som man aldrig har sett tidigare men som har samma konstiga böjelser som en själv, att apa sig framför kameran. Några hinner man lära känna närmare och sen återses man vid något nytt projekt och utbyter erfarenheter sen sist. Det kan gälla reklam, som här, eller dramaproduktioner av olika slag. Man sätter ett litet avtryck i filmhistorien. Några av oss skulle den här gången spela ett kirurgteam och till synes utföra en operation.
Statisterna befolkar den svenska filmen. Utan statister kan man bara göra sådana filmer som "Kniven i vattnet", där hela handlingen utspelar sig mellan tre personer ombord på en segelbåt. Det skulle bli torftigt iängden.

Lätt som en sommarfjäril

2010-07-26T10:55:00.000-07:00

Ett påfågelöga. Vilken fantastisk färgteckning, även om skärpan hamnade fel. Tog bilden med vänster hand utan att kunna kika ordentligt, eftersom den satt i min högra. Den vilade en stund men for sen iväg, lyckligen utsläppt från huset. Rubriken har jag lånat av Björn o Benny.

Suveräna sångerskor

2010-07-23T15:06:00.000-07:00

Tina Ahlin och Vanna Rosenberg, vilket par som musikaliska komiker! Dom spelar och sjunger fantastiskt bra ihop. Att Vanna kan sjunga, fick vi ju klart för oss i "Så ska det låta", men det gick fram ännu bättre här, med Tinas mer sparsamma komp. Och Tina är ju en suverän musikant vad hon än tar sig an för instrument, och sjunger bra dessutom. Det här paret vill man definitivt se mer utav.

Masugnskväll med visor, låtar och skrönor

2010-07-22T03:47:00.000-07:00

En bild från gårkvällens musikprogram vid Edsbro masugn. I bakgrunden på muren står Moa och kular och får publiken att tystna vid inledningen. Det blev den stämningsfulla kväll jag hade hoppats på och myggen höll sig borta. Mot slutet spelade vi Trollens brudmarsch, som man normalt brukar trolla bort regnet med. Men vi vände på det och bad den trolla fram regnet istället, och i natt regnade det äntligen så pass att det gav utslag i mätaren.
50 personer kom och lyssnade, men platsen rymmer det dubbla. Syftet var ju också att visa, hur den här platsen kan användas utan stora apparater. Akustiken är t.ex. sådan att man hörs utan ljudanläggning. Allt blir nära och direkt, som i forna tider.

Morfar i farten

2010-07-21T07:25:00.000-07:00

Mitt i musikplanerande och annat gäller det ju att hinna med barnbarnen också. Tove älskar att titta på bilder, helst där hon själv är med. Måns är mer intresserad av morfars skägg, som just nu går att ta tag och dra i. Men bara en dag till. Det är ett rollskägg.

Färg, form och ögonfägnad

2010-07-16T11:49:00.000-07:00

Nu trodde ni att ni skulle få se en kurvig brutta här, men tji fick ni. Ville bara visa, hur solen lyfter fram landskapets former, om man har tid att stanna upp en stund. Bromsen är pedalen bredvid gasen, kan jag påminna dom som kör på den här smala vägen så backspeglarna rýker.

Vi håller oss stilla

2010-07-14T09:26:00.000-07:00

Bästa sättet att spara energi dessa heta dagar är, att hålla sig stilla i skuggan.

Ljuvliga Jill Johnson

2010-07-12T07:43:00.000-07:00

Tack för ditt fantastiska Sommarprogram i P1!

Vardagsdramatik

2010-07-12T01:57:00.000-07:00

Jag bor granne med ett ridhus, viket ger liv och rörelse med ryttare på vägarna runt huset. Ibland är där hopptävlingar och det rullar in mängder av hästtransporter i alla storlekar och det kommer musik, hästgnägg och seakerröster genom skogsdungen som skiljer. Så var det i helgen, men plötsligt blev det tvärtyst mitt i aktiviteten och sen kom ambulanshelikoptern surrande. Något hade hänt på hoppbanan. Någon hade blivit kadad. Nu skenar väl hästarna när den där landar, tänkte jag, så det blir ändå värre, men allt verkade lugnt. Efter en stund surrar den igång igen och stiger som en slända över skogen och susar sen iväg mot närmsta sjukhus. Samhällets räddningsapparat har fungerat mitt i sommarhettan. Sen kommer speakerrösten igen och hoppas att allt skall gå bra fortsättningsvis och efter en halvtimme sätter man igång igen med tävlingen. Music, maestro, please! Var så god och rid!

Det ultimata landskapet

2010-07-10T04:47:00.000-07:00

Det är väl inte så konstigt att Dalarna har blivet en sorts urbild för det Svenska landskapet med sådana vänliga vyer. Bilden är tagen vi Linghed.

Bingsjöstämman 2010, musik natten lång

2010-07-08T12:39:00.000-07:00

I år såg det ut som det skulle på Bingsjöstämman, Det vackra vädret gjorde så det blev folk i hela backen upp till Päkkosgården.

Knotten var besvärande första kvällen. Lägg märke till mannen t.v. med nät över hatten. Det var det nya stämmomodet i år.

Här repeterar ryska gäster sitt framträdande på härbretrapan.

Musiken pågick hela natten. När jag avreste på morgonen satt fortfarande en liten grupp och spelade och sjöng uppe vid Päkkosgården.

Fler anslagstavlor åt folket!

2010-07-05T01:58:00.000-07:00

Jag har allt som oftast anledning, att åka ut och affischera olika verksamheter och evenemang. Då är det inte alltid så lätt att hitta tavlor på de där självklara platserna, där man når flest människor. Vid större köpcentra och stationer t.ex. bör det självklart finnas en rejäl anslagstavla, så att man slipper springa och tigga o ch be att få sätta upp anslagen. En del som har den beslutande makten om sådant ser förmodligen anslagstavlan som en sorts nedskräpning av miljön. Men detta är, enligt min mening, en grov felsyn.

Anslagstavlan är ett aktuellt collage av bygdens kulturliv!

En anslagstavla som ständigt förändras vittnar om ett rikt kulturliv. En tavla där det endast sitter gamla urblekta lappar vittnar om ortens utarmning. På anslagstavlan kan både bysinnevånare och utsocknes se, vad som är på gång. Här kan man också finna adresser till nyttiga verksamheter, som annars har svårt att nå fram till allmänheten. Man söker ju inte efter det man inte vet existerar. I en ort som Norrtälje, med dess rika kulturliv, behövs många fler anslagstavlor.

Arholmakonsert

2010-07-04T04:40:00.000-07:00

Undertecknad var alltså också med och sjöng och spelade men agerar här fotograf.

Rådmansö Skärgårdskör med spelmän gjorde konsert i Arholma kapell i går kväll inför en nästan fulltalig publik. "Hade kyrkan bara vart aningen mindre, så hade det varit fullsatt" sade en av basarna. Dock fanns där bara en genuin Arholmabo, resten var inflyttade eller sommargäster. Det blev ett ganska omväxlande program med visor och låtar från flera öar och i varierande sättningar. Kalasvädret gjorde det hela till en angenäm utflykt och avbrott i hemsysslorna. Jag var dock tvungen att fara hem på kvällen och fick därmed se den vackra solnedgången över Norrfjärden.

Lite(n) i hatten

2010-07-01T12:19:00.000-07:00

Klart man måste prova morfars hatt. - Den pssade ju perfekt!

Aftonsolens röda strålar

2010-06-30T17:02:00.000-07:00

Hemfärden från kvällens körövning bjöd både på färgprakt och älgstudium. Trodde först det var en rotvälta på hygget.

Utflykt i gröngräset

2010-06-30T10:35:00.000-07:00