Sent på eftermiddagen i går kom jag körande Sveavägen söderut och såg på långt håll alla blåljusen uppe vid Olof Palmes gata. När jag kom närmare var det som att se bilderna från 1986, som det måste ha sett ut då strax efter mordet med polisbilar och ambulanser och alla ljusen. Det kändes nästan overkligt och jag visste ju inget om vad som hänt förrän i dag på morgonen. Jag bara passerade och hade kvällen fylld av musicerande, så jag tänkte inte ens på det under kvällen konstigt nog. Är man avtrubbad eller...?
Nu kan man ju fundera om bilsprängaren valt just den där platsen med någon speciell avsikt. För det var ju ändå där "Den svenska oskulden" gick förlorad och det här var ju också ett trendbrott, ett första terroristdåd med internationell anknytning. Självmordsbombaren i kvarteret bredvid hade tydligen tänkt sig en långt större skadegörelse än vad som blev fallet, så vi blev väl lyckligt förskonade ändå, den här gången. Frågan är hur länge den turen varar.
För det var ju ändå där "Den svenska oskulden" gick förlorad och det här var ju också ett trendbrott, ett första terroristdåd med internationell anknytning."Internationell anknytning" skriver du....Var har du läst den uppgiften?
SvaraRaderaJag har följt den allmänna nyhetsrapporteringen i SVT, där Sveriges närvaro i Afganistan är en av ingredienserna i de hotbrev som förekommit och som man tror hänger samman med explosionerna. Det är det jag kallar internationell anknytning. Vem som sen ligger bakom detta får väl framtiden utvisa. Det vet jag inget om.
SvaraRadera