Den stora miljökatastrofen i Ungern ser vi väl ännu bara böjan av, men den väcker frågor. Hur kan man låta en verksamhet pågå, som alstrar sådan mängder giftigt avfall, som man inte vet hur man skall ta hand om för all framtid? Har vi en motsvarande verksamhet i Sverige och vilka säkerhetskrav har ställts där? Ungern är väl inte den enda platsen i världen, där det tilverkas alluminium? Det som nu rinner ut först i en liten flod hamnar i en större flod som mynnar i stora Donau, som mynnar i Svarta havet. Livet i de mindre floderna är utslaget och då kan man förmoda, att giftet även i utspädd form kommer att skada djurlivet även i stora Donau och kusttrakterna i Svarta havet. Hur skall människor kunna livnära sig på något från dessa vatten? Allt för många tecken pekar på att människan har en övertro på sin förmåga att behärska naturens krafter och därmed slår undan viktiga livsbetingelser. Skadorna efter oljekatastrofen i Mexicanska gulfen kommer inte att vara återställda i vår generation. Vad som blir den slutliga effekten av giftutsläppet i Ungern kan vi bara sia om. Kärnkraftens avfall skall hanteras i tidsperioder motsvarande de som gått sedan dinosauriernas tid på jorden. Det vete Fan om Homo Sapiens skall kallas "den kloka människan"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar